Öppna ögonen

Villkorslös kärlek.

2009-05-22T15:29:00.000-07:00

Lite funderingar som jag kände att jag behövde skriva ner.

Det här med villkorslös kärlek, det låter väl fint. Jag tycker det iallafall.
I ärlighetens namn känner jag bara det för min katt och ett fåtal andra människor. Men det är nåt som jag tycker är väldigt skönt att känna. Det innebär att man tycker om den människan precis som den är och rakt igenom också. Man ser att den människan också har brister men man bryr sig inte. Det stör en inte.
Min katt t. ex visar mig det, djur är oftast sådana, jag känner att min katt älskar mig förbehållslöst vad jag än gör. Hoppas att det finns människor som gör det också men det tror jag allt. Det finns människor i mitt liv som jag älskar förbehållslöst, ska mycket till att rucka på det.

Men jag önskar att jag kunde känna så för många människor, och kanske har det också med mig att göra. För om man avstår från att förvänta sig saker av andra människor hela tiden och avstår från att döma dom för vad dom är så tror jag chansen till det ökar.
Jag känner själv att jag kunde döma folk mindre. Och inte ställa en massa krav.

Om folk dömde mindre och accepterade folk som dom är och lät dom vara så som dom är så skulle det finnas större möjligheter till villkorslös kärlek.

Det innebär också att ge utan att förvänta dig något tillbaka, för det du ger får du till slut tillbaka, jag lovar!

tal på maj.

2009-05-03T12:47:00.000-07:00

Jag lägger här ut mitt tal som jag höll på första maj för vänsterpartiet Uddevalla.

Hej. jerry heter jag och jag är ny medlem och styrelsemedlem i vänsterpartiet.

Vänstern vs kapitalets makt
Jag är glad att jag valde just vänsterpartiet. vänsterpartiet är det parti som ligger närmast mina åsikter och jag har också fått ett mycket positivt intryck från mina partikamrater. Det känns ändå som att det är högt i tak, och att man respekterar olika åsikter, och att alla får komma till tals. Vänstern delar också min ogillan mot den politik som förs nu, med allt mer privatiseringar, avregleringar och utförsäljningar. , men vissa saker ska man inte privatisera. Det talas om frihet men vems frihet? Människans frihet eller kapitalets frihet? Vi lever i ett kapitalistiskt system, där det är naturligt att det finns vinnare och förlorare. Där konkurrens och utslagning är ledord, och systemet försvaras också med fraser som "välståndet sipprar till slut ner till alla".

Problemet som jag ser det är att vi har en ändlig resurs, vår planet och ska välståndet kunna sippra ner till alla med dagens villkor så måste det till en total tillväxt som helt enkelt inte är möjlig. Därför måste vi se över systemet som sådant, och ändra förordningarna som leder till ökad ojämlikhet och orättvisa. vi måste helt enkelt skapa en värld för människan, och inte för kapitalet.

Den fria marknaden, för vem?
Högern talar ofta om en "fri marknad" men en fri marknad är en synvilla eftersom alla inte spelar på samma villkor. Därför blir det aldrig en "fri marknad" förrän alla regler som gynnar vissa grupper mer än andra, och som inte leder till att alla tävlar på lika villkor tas bort. Så är inte läget. EU är också en stor tull mot tredje världen så att de konkurrerar på sämre villkor än EU. Är det en fri marknad?

Vi står inför en global kris som inte har setts förut, och vi kanske måste börja fundera på att tänka i andra banor än vi gjort hittils.

Har vi råd att må bra?
Vi måste påminna oss om varför vi gör saker. Vad är våra drivkrafter. Samhället idag tycks präglas av en girighet, en egoism, och en sorts "rovkapitalism" som i många fall fungerar som en slags "djungelns lag" där vissa aktörer kan kliva över lik för att nå framgång och i många fall också inom lagens ramverk är tillåtna att göra det. Om vi tar ett land som USA är näringslivet avsevärt mycket kunnigare om samhället än de som faktiskt stiftar lagarna och bestämmer, vilket leder till en snedvriden maktbalans. Och lagar som gynnar de stora aktörerna, och de buffligaste, mest framfusiga aktörerna, på bekostnad av de små.

Drivkrafterna och målet verkar vara att tjäna så mycket pengar som möjligt till vilket pris som helst. Alla har inte den mentaliteten. Och det måste finnas utrymme även för den som är utan vassa armbågar. vi måste skapa ett rättvist samhälle.

Drivkraften borde vara att alla människor ska må så bra som möjligt, och att så många som möjligt ska kunna utveckla sin potential och sina möjligheter.

Jag vet inte om jag hört nån politiker någonsin säga , vi måste skapa ett samhälle där folk mår bra, det borde vara vår prioritet ett. Låt oss utgå därifrån.
Jag väntar fortfarande på att få höra det.

Demokrati borde vara samhörighet
jag ska berätta om mina egna personliga drivkrafter. jag kom som sagt med i vänstern nyligen men jag har varit engagerad och följt politiken och samhällsutvecklingen i många år , om än vid sidlinjen Jag tror på demokrati, jag tror att ett samhälle fungerar som bäst ju mer delaktiga människorna i det får bli. Att de ska ska känna sig behövda och att deras liv och deras gärningar har betydelse. Då kommer också den kollektiva visheten i samhället också störst. Jag tror det är Så är det inte idag. Vi har ett samhälle med en allt högre makt- och ägandekoncentration. Både makt som sådan och ägande ger inflytande. Allt mer pengar och allt mer makt samlas hos ett allt mindre fåtal. Folk ii allmänhet känner sig mer åsidosatta, och känner att de har allt mindre att säga till om. EU är ett exempel på när för mycket makt hamnar i för fås händer. Det blir inget bra. Makt i sig ska alltid ifrågasättas tycker jag. Vad ska makten användas till? Är den motiverad? Jag tycker makten som sådan ska decentraliseras, när det kommer till många frågor. Jag ifrågasätter varför en så viktig sak som FRA-lagen inte folkomröstades om. Är det rätt väg? Jag tycker inte om lagen då jag tycker det är ett steg mot ett kontrollsamhälle som jag inte gillar men hade den folkomröstats igenom hade jag kunnat smälta det bättre. Jag tror på ett samhälle där var och en får makt att bestämma över sitt liv, över sina förutsättningar, får en chans att välja den väg i livet som passar dom själva bäst. Ett samhälle utan mer kontrollapparater än nödvändigt då det finns en tillit till varandra.

Tolerans
Jag tror på att man måste respektera varandras åsikter, ur olika de än är, och lyssna på varandra, för även de största felaktigheter kan innehålla korn av sanning. Man måste ha respekt för sin meningsmotståndare och kunna respektera deras ståndpunkter hur fel man än tycker att de är. De flesta förhoppningsvis ger sig in i det här för att vilja påverka och förändra något. Oavsett parti, vill de flesta som ger sig in i det förändra samhället till det bättre.

Vi måste också inse att det löser inga problem att skylla allt på en grupp, som invandrare t.e.x. Sverigedemokraterna är ett parti som växt fram de senaste åren, som spelar på det. Det går inte att säga att de är öppet rasistiska men det finns en rasistisk underton. Man betonar att invandrare syns mer i brottsregistret men glömmer också påpeka sambandet mellan utanförskap, fattigdom och kriminalitet och att invandrare också är generellt både fattigare och mer segregerade. Omvänd rasism är förstås lika illa.

Vi måste inse att vi sitter i samma båt när allt kommer omkring. Löser problem gör man inte genom att undvika dom, eller att skylla på andra, det gör man genom att samarbeta. Det gör man genom att se sin egen del i det som händer och inte bara se "den andras del". Problem är som oftast allt för komplexa för att bara skylla på en viss grupp.

Människans potential
En drivkraft jag har är att jag tror att människor har obegränsad potential. Jag tror att de flesta kan göra mer än de tror att de är kapabla till, vi har gjort oss olika anordningar för att förhindra vår potential att blomma ut. Man kan ibland höra saker som...du ska inte tro du är nåt, eller han tror att han är nåt. Men jag tycker faktiskt att man ska tro man är nåt. Alla människor är nåt. Vi måste våga tro på oss själva. Jag brukar resonera så att man kan tro att man är nåt om man samtidigt tror att andra människor är nåt också.

Så hur gör vi?
Jag tror också att vi kan förändra samhället, jag tror att vi kan förändra samhället till något mycket bättre. Jag tror att det kan gå snabbt med. Förändring kommer inte med tiden, den kommer med viljan. Finns vilja kan man göra allt. Finns tro kan man också göra mycket. Försöker man agera efter vad man tror på kan man komma långt. Jag önskar också att vi kunde drömma lite mer. Drömma längre bort, önska oss mer. Och verka för att våra drömmar ska uppfyllas. Vi alla vill väl ha ett bättre samhälle. Det får vi genom att agera. Politiken är en viktig väg att gå, men det är inte den enda. Verka för ett bättre samhälle gör du hela tiden, med varje val du gör. Det kan du göra genom att ge någon uppskattning, det kan du göra genom att handla miljövänligt och ekologiskt, det kan man göra genom att engagera sig i bra saker. Starta ett företag, eller en förening, som står för bra saker. Förändra världen gör ni i omklädningsrummet, i fikarummet, det är där attityderna märks av. Visa var ni står. Och stå för att ni gör det. Ska man förändra världen ska man också förändra sig själv. Förändra världen gör man inte genom att sitta hemma och vara bitter och beklaga sig över hur världen ser ut. Förändra gör man genom att göra något åt det man klagar på. Genom att ta initiativ. Ingen annan kommer göra det åt dig. Förändra gör man också genom att samarbeta med andra med samma mål. Ensam är stark heter det. Det tror jag inte på ett jävla dugg.

Vi sitter i samma båt, och för att kunna styra skutan bör vi samarbeta.

Att våga
Förändring är möjlig. De sensta åren har det blivit en väldigt negativ förändring, men det visar ändå att förändring är möjlig. Så låt oss förändra världen nu. Vi kan göra vårt bidrag iallafall. Låt oss göra det nu. Låt oss drömma med öppna ögon och låt oss också förverkliga drömmarna.

Om piratebay, fildelning och ett fritt samhälle

2009-03-09T16:44:00.001-07:00

Jag tänkte mig försöka sammanfatta en sak som det redan gjorts tusentals inlägg om, nämligen fildelning.

Fildelning idag är inte olagligt i sig. Däremot är nedladdning av upphovsrättsskyddat material olagligt.
Fildelning blev stort första gången med napster, som skapades 1999 och stängdes ner juli 2001, pga av stämningar från olika bolag på totalt 26 miljoner. Det uppstod som betaltjänst år 2001 och har via olika turer och uppköp blivit en betaltjänst för nedladdning.

Sen dess har olika program och hemsidor använts för nedladdning, bland programmen märks kazaa, direct connect, limewire, och en mängd andra mindre program. Idag är program som utorrent, bitcomet, och liknande dominerande, bland annat på grund av p2p-tekniken, vilken har fördelen att du inte som dc++, måste ladda ner en fil från en enskild person, utan du delar upp bördan på alla som har filen som är aktiva, vilket ofta kan göra att du kan ladda ner en fil snabbare och löper mindre risk att bli avbruten.
Sidorna du laddar ner från är bland annat mininova, och the piratebay, och just piratebay avslutade nyss en mycket viktig rättegång. läs gärna allt om den på piratpartiets sida.

Det är en mycket viktig rättegång. Det är en rättegång där ena motparten är film-och skivindustrin, och även bokindustrin, i mån av e-böcker.
I den andra hörnan står thepiratebay, världens idag överlägset största nedladdningssajt.
Brottet piratebay och dess fyra huvudmän åtalas för är förberedande till upphovsrättsbrott. Kruxet är att de står för själva tekniken som gör det möjligt att fildela. Men de begår inte själva upphovsrättsbrotten. Vi ska komma ihåg också att allt som fildelas på piratebay är inte olagligt. piratebay är i själva verket en spridningskälla för material som annars inte hade kommit ut. Filmen zeitgeist t.e.x, har fått en mycket stor spridning på internet. Hur mycket som är lagligt och hur mycket som är upphovsrättsskyddat är väl inte fastslaget exakt.

"Brottslingarna" i det här fallet är isåfall de som faktiskt laddar ner. Inte de som tillhandahåller tekniken som gör det möjligt. Därför är det inte juridiskt hållbart att fälla the piratebay. De har inte haft uppsåt till själva brottet utan det är användarna som ska fällas om någon. Och piratebay ska enligt lagen ha kännedom om det konkreta brottet och om personen som utför det.
Som advokaten Per E. Samuelsson uttrycker det, isåfall skulle varenda vapenhandlare vara en brottsling.

Jag har följt rättegången via det som skrivits om den, och mitt intryck är att medieindustrin och dess olika lobbygrupper får slut på argument. Då börjar de fokusera på ytterligheter. De ifrågasatte bland annat vittnet och professorn Roger Wallis, om han överhuvudtaget var professor, eller om han hade publicerat något.

Rättegången handlar dock om så mycket mer än upphovsrätt. Det handlar om frihet.
En gitarrlärare på musikskolan kommenterar det såhär: "skulle piratebay fällas så kan man ju stänga ner hela internet".

Internet har erbjudit en frihet att uttrycka sig hur man vill som inte skådats förut. Internet gör att alla får komma till tals, även om man inte är "etablerad skribent". Internet gör att alla kan nå ut med sin musik, eller sina verk, eller sina böcker, eller sina åsikter, eller vad man nu vill nå ut med. Och länka till andra. Internet är demokratiskt och jämlikt på det sättet att alla faktiskt har möjlighet att nå ut om man har någon bra musik, bok, eller nåt att skriva. Publicera dina alster, sälj dom, eller låt folk ladda ner dom om du tror att de kan få större spridning. Känner du till bra hemsidor, bra musik, folk som skriver bra, oberoende nyhetsmedier, vad som helst, länka. Internet ger också en enorm möjlighet för likasinnade att finna varandra. Piratpartiet kommer antagligen slå stort i EU-valet av den anledningen.

Internet bygger på interaktivitet. Framförallt bygger internet på länkning.

Piratebay bygger också på länkning. Likaså google. Du kan hitta torrents via google också, om du skriver i rätt sökord. ska man kriminalisera google med? Det blir svindlande när man tänker på det. Ska den som länkar ha ansvar för det som skrivs bakom länken? Då kan ju en artikel i aftonbladet tänkas upphovsrättskyddad eftersom det finns en upphovsman. Får ingen annan använda sig av den då? Då faller hela internet. Och ska man ha ansvar för allt som passerar genom ens nätverk? Då skulle väl posten fällas för narkotikabrott, eftersom det antagligen passerar en del narkotika i breven. Finns ett ordspråk som heter: skjut inte budbäraren. Och det är just vad man gör i piratebays fall, skjuter budbäraren.
Det känns alltså uppenbart att piratebay inte kan fällas för det de är åtalade för.

Det stiftades en lag i sverige, IPRED-lagen, gäller från första april och möjliggör för privata företag att begära ut ip-nummer för nedladdningar. Det var tidigare bara möjligt för polisen och myndigheter. Nu får mediendustrin ta saken i egna händer. Vi kan alltså räkna med det som skett i andra länder, höga skadeståndskrav mot enskilda nedladdare och tummande av rättsäkerheten. Kontentan blir att medieindustrin faktiskt bedriver krig mot potentiella kunder. Vilket de kommer få betala för, men de är de för tröga för att förstå. Dessutom ligger tekniken alltid ett steg före, piratebayanvändarnas ip-adresser kommer antagligen göras anonyma, så det inte går att bevisa upphovsrättintrång.

Eckhart Tolle, en av mina favoritförfattare någonsin, har beskrivit hur viktigt att acceptera det som är, att faktiskt acceptera verkligheten så som den är och inte förneka den. Först då kan man ta stegen för att kanske förändra verkligheten till det bättre. '

Skivbolagen lever i en värld av självförnekelse, de tror att de fortfarande är kvar på 90-talet. De tror att de fortfarande kan kränga i samma omfattning. De tror fortfarande att de har monopol på vad som ska synas och höras. Fildelningen kom som en chock för dom. Folk ville heller inte längre betala 190 kronor för en cd med 10 låtar där kanske bara 3 är hitlåtar. De verkar om man ska döma efter vissa representanter på rättegången tro att piratebay som till 100% har orsakat deras nedgång. Vi kan börja med att analysera medieindustrins "nedgång med lite statistik. En statlig undersökning i holland gör gällande att skivindustrin till och med kan gynnas av nedladdningar, filmbolaget hollywood tjänade 9,9 miljarder dollar globalt, vilket är rekord, och det trots att vi har en global finanskris! SF bio har mest besökare på 20 år.

Förnekelse var ordet! Skivbolagen vill värna om sina artister sägs det, men varför då ge dom mellan 50 öre och 1 kr per såld cd? En artist kan idag producera egna cd-skivor, beroende på vilka kontakter man har och vilka studios man är i så kan du fixa en skiva relativt billigt.
Du behöver antagligen aktörer för att distribuera och annat, men omständigheterna går alltmer från att gynna skivbolagen till att gynna artisten. De förlorar makten och de gör allt för att bekämpa det.

Sett ur artisternas perspektiv.
Det finns en annan form av förnekelse. En slags kollektiv förnekelse, att det inte finns något moraliskt fel i att ladda ned upphovsrättsskyddat material. Det ska sägas att de flesta som laddar ner också köper skivor, det som hänt är väl att man inte köper skivor "på känn" längre, utan man vill och kan få reda på vad det är man köper. Och på detta viset tycker inte jag det är moraliskt fel. De som inte köper nu skulle antagligen inte köpt så mycket på 90-talet heller.
Men dom som inte gör det då? Det finns faktiskt dom med. De som helt enkelt slutar köpa för att de inte behöver längre. Allt finns ju gratis. Min kompis köpte massor filmer förut, tills han skaffade internet, då laddade han ner istället. Han köper dock skivor fortfarande, och spel. Alla befintliga undersökningar gör också gällande att tillgängligheten gör att vi konsumerar kultur, särskilt musik, som aldrig förr, och musikens välgörande effekt ifrågasätter väl ingen. Det finns också mer pengar att göra i branschen, men inte på samma villkor som förr, nu är det t.ex mer pengar att tjäna på att uppträda live, och fenomenet har också blivit större.

Låtskrivarna då? många av dom skriver just bara låtar. (Jag är själv låtskrivare) De uppträder inte. De skulle potentiellt kunna vara dom största förlorarna i den "nya" branschen. Björn Ulvaeus skriver om detta på aftonbladet, jag håller inte med honom men han pekar på ett problem.
men som han också säger:

Det går att skapa förståelse och det måste gå att hitta lösningar för en modern upphovsrätt som fungerar på internet utan att ta till integritetskränkande övervakning.

Ett intressant förslag som piratpartiet har är att minska upphovsrätten till ett verk från de 70 år (!) som är idag till en mer rimlig nivå. Då kanske jag inte känner mig som en brottsling för att jag skulle ladda ner mitt favoritalbum med u2, the joshua tree. ( jag ska köpa u2:s senaste album).

Samtidigt ska det sägas att vi har "fildelat" i alla tider. Jag är lika stor fildelare som någon annan, om inte större. Samtidigt har jag aldrig varit någon stor skivkonsument, eller filmkonsument, har jag köpt har jag vetat vad det är jag köper. Innan fildelning slog igenom så använde jag kassetter. Jag brände cd-skivor. Jag spelade in och kopierade filmer på vhs, dokumentärer, allt möjligt. Skvindustrin bedrev kampanj på 80-talet när kassetten blev stor, under namnet home tape is killing music och lobbade utan större framgång för hårdare upphosvrättslagar, samma när cd-bränning blev stort. Det är heller inget konstigt att man vill dela med sig av musik och kultur i allmänhet till sina vänner och bekanta. Det speciella med idag är dock att det är så enkelt och görs i så stor skala. Kulturkonsumtionen är idag större än någonsin, vilket är bra. Kultur är en fundamental del av våra liv. Av mitt liv åtminstone. Jag kan inte leva ett lyckligt liv utan musiken.

Ett obestridligt faktum är dock att de som ALDRIG köper skivor och enbart laddar ner förstör för artisterna lika mycket som de utsugande skivbolagen gör. Man kan inte komma ifrån det. man kan snärja sig in i resonemang, men det tar inte bort fakta i målet. Det växer upp en generation nu, 90-talister och sena 80-talister som är vana vid fildelning. En del kopplar inte att de som faktiskt gör verken ska faktiskt få nån lön för mödan.

Det känns helt enkelt inte rätt. Hur man än vrider och vänder på det. Man kan rättfärdiga det i det oändliga men faktum är att artisterna lägger ner tid och energi på det här. Och låtskrivarna. Och filmmakarna, och författarna, skådespelarna och andra berörda grupper. En tillräckligt bra låt kan rädda ett liv, faktiskt. Det kan hjälpa en ensam människa igenom ännu en dag. En bra film kan också påverka en. Jag har läst böcker som förändrat min livssyn. Kultur är näring för själen. De som har den här effekten på våra liv ska belönas helt enkelt.

Kultur är bland det viktigaste vi har och de som är duktiga måste få försörja sig. Jag vill inte gå så långt att det ska vara en rättighet, men de som är duktiga och som verkligen gör något bra ska ha chans att försörja sig på det. Frågar man artisterna själva är de splittrade. 38 procent vill ha fri fildelning, 58 procent vill att det ska vara olagligt. 60% hade dock laddat ner själva.

Det är förståeligt att artisterna inte vill klaga. De riskerar att förlora kunder, osv. Särskilt gäller det artister som aktivt motarbetar nedladdningar. Och det är inte heller deras jobb. Det handlar också om att acceptera verkligheten. Du kan inte kämpa mot en väderkvarn. Folk laddar ner vare sig du vill eller inte. Du kan anpassa dig till verkligheten, men du kan inte motarbeta den. Timbuktu skrev om det i dn.

Jag tycker inte att man ska förbjuda fildelning. Friheten är viktigare än att sätta dit enskilda fildelare. jag ställer inte upp på ett övervakningssamhälle för att stoppa fildelare.

Övervakningssamhället breder ut sig även utan fildelning. Gör det inte värre än det är!

Jag gör bara inte det. Det slår mot alla oskyldiga, och det krävs också enorma resurser för att kontrollera alla ettor och nollor som passerar genom nätet. Det krävs en kontrollapparat av aldrig tidigare skådat slag. Vem skulle tjäna på det, artisterna?
Ipred-lagen är ett exempel. Acta är ett nytt mellanstatligt avtal som kan komma att fullbordas.

I Frankrike kan man bli avstängd från internet om man blir påkommen med att ladda ner olagliga verk. 3 varningar och du är avstängd i upp till 12 månader. Piratebay är avstängt i danmark.

Min slutsats är att det inte går att stoppa utvecklingen, vi kan inte kriminalisera en hel generation, som fredrik reinfeldt sa 2006. Dessa ord var visserligen inte värda mycket när han var med och röstade igenom IPRED-lagen. Men de uttalades, och de har relevans.

Jag hoppas på en framtid där kulturarbetare och musiker faktiskt fortfarande kan leva på sin konst, om de är duktiga nog, en framtid där själva kreatörerna får vad de förtjänar, inte som nu, blir utsugna av skivbolag. Jag hoppas på en framtid där människors rättssäkerhet och integritet inte blir hotad av "jakten på fildelare och kopierare".

En framtid där inte upphosvrättsanspråk och jagande av de som bryter det inte hindrar utveckling, men där samtidigt kreatörerna faktiskt får betalt för det dom faktiskt gör.

En framtid där kulturen blomstrar, och förutsättningarna finns där för att den ska göra det.

Godnatt.

Aktiebolag kontra kooperativ (ekonomisk förening)

2009-02-25T15:24:00.000-08:00

Det finns olika sätt att sköta ett företag. Aktiebolag är ett sätt, kooperativ ett annat. Vi kan börja med aktiebolag. på startaföretag.se så står det,
"Aktiebolag är en företagsform där flera personer kan driva näringsverksamhet tillsammans utan att någon av aktieägarna, förutom satsat kapital, blir ansvarig för företagets skulder. När man har registrerat sitt aktiebolag så kommer den att fungera som en egen juridisk person, dvs den kan äga egna tillgångar, ha skulder, samt ha rättigheter samt skyldigheter. Den kan vidare äga eller vara medägare i andra bolag."

Aktiebolagets styrelse väljer VD i ett företag. Aktiebolagets styrelse väljs av bolagsstämman. Bolagsstämman i sin tur består av aktieägare. Vd:n väljs alltså av aktieägarna.
I och med att aktiebolaget har ansvarsfrihet förutom sitt eget satsade kapital, i köpta aktier så står de inte och faller med företaget, deras huvuduppgift är vinstmaximering, och de styr bolaget enligt principen för vinstmaximering. Och visst, självklart är ett företags mål att gå med vinst. Grejen med aktiebolag är dock att de har inget ansvar över annat än att maximera sin egen vinst. De väljer vd:n, och börjar en vd bry sig om saker som slår mot den kortsiktiga vinsten, t.ex att ta sitt miljöansvar, höja anställdas löner och andra former av "socialt ansvarstagande" så är det stor chans att VD:n ryker, beroende på vilket bolag det handlar om.
Men systemet som sådant är sådant här.

Ett kooperativ, är enligt wikipedia:

"Kooperation är en form av ekonomisk samverkan, där medlemmar både äger och driver den verksamhet de har behov av. Den verksamhet man bedriver i ett kooperativ ska ge medlemmarna största möjliga nytta, främst ekonomisk sådan."

En skillnad mellan aktiebolag och kooperativ är att aktieägare behöver inte jobba i själva företaget, och har därför ingen särskild nytta av att fördela vinsten på de anställda, eller ta överskottet och satsa på "socialt ansvarstagande" eller andra dyra saker.

Nu hårddrar jag det lite, det finns självklart bra aktiebolag, med ansvarsfulla ägare, men strukturen i ett aktiebolag där man inte tar mer risk än sitt satsade kapital gör lätt att aktieägarna kan ta stora risker, gambla och agera på ett sätt de inte hade gjort om de hade vart personligen ansvariga för förlusterna, mer än sitt satsade kapital.

Ett kooperativ kan också vara ett aktiebolag, men man MÅSTE vara medlem i kooperativet, för att få äga aktier, till skillnad från ett vanligt aktiebolag. Därför kommer i regel inte arbetarna i företaget i kläm lika lätt, som i ett vanligt aktiebolag med utomstående ägare, där jagandet efter den kortsiktiga vinsten kan leda till rationaliseringar, som att sparka anställda, när det kanske inte behövs, eller andra åtgärder som slår mot de anställda. Detta händer inte lika lätt i ett kooperativ, där de anställda, medlemmarna äger det tillsammans och man måste vara medlem i företaget för att kunna äga det.

De flesta kooperativ i sverige är dock ekonomiska föreningar, dels pga av svensk skattelagstiftning, och dels pga ..text saknas.
En ekonomisk förening är också helt demokratisk, det finns i själva den kooperativa iden, där gäller en medlem, en röst. Till skillnad från ett aktiebolag där andelen aktier i företaget avgör ditt inflytande.
Eventuell vinst i ett aktiebolag går enbart till aktiebolaget och dess aktieägare, och kallas vinstutdelning, i en ekonomisk förening kallas det dock överskottsutdelning, och går till alla medlemmar, och baseras inte på ägande utan på hur aktivt medlemmen deltar i företaget.
Det här hindrar inte ett företag som är en ekonomisk förening/kooperativ från att vara girigt och "spela fult" utåt sett, som att till exempel inte bry sig om miljön, fiffla eller tillämpa "fula knep" mot konkurrenter. Förekommer detta är det dock förankrat i hela företaget eftersom det är demokratiskt styrt, en liten toppstyrd elit styr inte företaget. Och då är det väl inte lika stor chans att företag agerar oetiskt. En ekonomisk förening gynnar i varje fall medlemmarna, på lika villkor.

Det lönar sig dessutom att starta ekonomisk förening.

Antalet ekonomiska föreningar har under den senaste 10-årsperioden växt dubbelt så snabbt som aktiebolagen och de enskilda firmorna. Närmare bestämt med 47 procent jämfört med de enskilda firmornas 21 procent och aktiebolagens 23 procent.
Jämställdheten är också högre i ekonomiska föreningar jämfört med aktiebolag, närmare bestämt 18% jämfört med 6% för aktiebolag.

Kooperativ baserade på ekonomiska föreningar i sverige är bland annat Arla, finns förstås många fler men Arla är den största. Arla blev kooperativ i grunden för att mjölkbönder ville ha kontroll över sin egen mjölkdistribution och produktion och startade därför ett gemensamt mejeri.
Arla har en styrelse på 18 medlemmar som tillvaratar medlemmarnas intresse. Det finns en ordförande en vice ordförande och 16 styrelsemedlemmar. styrelsen är vald av medlemmarna i företaget och det här är det närmaste hierarki arla kommer.
Strikta hierarkier inverkar negativt på hälsan och orsakar mer stress, och mindre jämlikhet enligt Richard G. Wilkinson och således bör företag organiseras så att alla känner sig delaktiga och lika viktiga, vilket kan åstadkommas med kooperativ/ekonomiska föreningar.

En ekonomisk förening är alltså i grunden.

Demokratisk
Jämlik
I regel planerad mer utifrån sociala och etiska principer än vad ett aktiebolag är.
rättvis mot de anställda.
Mer lönsam än aktiebolag, eller enskild firma
Mer jämställd

Ni som startar företag, för samhället, jämlikhetens och demokratins skull, välj kooperativ och ekonomisk förening framför aktiebolag!

Vems fel är det egentligen?

2009-02-05T14:51:00.000-08:00

Jag har noterat den starka kritiken mot försäkringskassan de senaste månaderna. Och jag förstår dom. Folk som får sina pengar 5 månader för sent har all rätt att klaga. Och försäkringskassan får rätt mycket välförtjänt skit också.....men det känns som man glömmer bort varför det är strul med utbetalningar, och hårdare bedömningsregler, och dylikt. Det finns inte pengar. Dels så har vi en finanskris, som utgår från USA, men drabbar hela världen. Dels så har vi en regering, som sätter direktiven , och jag gillar verkligen inte moderaternas politik men är socialdemokraterna så jävla mycket bättre egentligen. Jag har inte fakta på bordet, kanske jag borde ha, om nån vet mer så upplys mig! Klart verkar dock vara att de blå har minskat resurserna för försäkringskassan. Men grunden är väl att det helt enkelt saknas pengar.

Och varför det saknas pengar är för att vi har en finanskris. Och varför har vi en finanskris? Ja ni ser, svaret är mer komplicerat än att bara skylla på försäkringskassan.

Finns en tendens som jag inte gillar, att hitta felen hos enskilda syndabockar.

En brottsling, t.ex ska ju så klart lastas för sitt brott. Men man måste också ta reda på vad som ligger BAKOM att brott begås, när man pratar med folk om begångna brott så blir svaret ofta, bura in dom och släng bort nyckeln, men inte så mycket om orsakerna bakom.

Orsakerna till att saker händer är ofta mer komplexa än man kan tro.

2009-01-29T15:44:00.000-08:00

En lärarinna i USA riskerade 40 års fängelse för att porr bara poppade upp på datorn. Hon kunde inte klicka bort popup-fönstren. Detta har själv hänt mig nån gång.
Men kom igen.....40 års fängelse!
Var tog rättssäkerheten vägen.
Tur att man bor i Sverige, fast man kan nog råka illa ut här med.

Jag blir skraj med tanke på FRA-lagen.
Den är som gjord för att missbrukas.

Mainstream media

2009-01-24T16:45:00.000-08:00

Kolla den här videon. Det är en satir om "mainstream media"
Han har förbannat rätt. Min egen åsikt är att "mainstream media" är alldeles för likriktade. De verkligt obekväma sakerna tas aldrig upp och den ökade maktkoncentrationen inom media gör att enskilda journalister får svårt att skriva sådant som t.ex skulle missgynna medias ägare.
Media i allmänhet förenklar också komplexa frågor, de frossar i detaljer men glömmer bort helheten.

T.ex skriver de massor om hur ett brott har gått till och alla detaljer men inte lika mycket om orsaken till varför det hände.
Media reagerar på händelser men frågar sig inte tillräckligt mycket varför de hände, vilket borde vara minst lika viktigt.

Revolution-förändra världen.

2009-01-21T15:33:00.001-08:00

Idag var jag på ett partimöte för rättvise partiet socialisterna. Eller möte och möte, vi var väl 3 st kanske, några var frånvaraande, men bättre än inget. jag vet som sagt inte om det är rätt form för mitt engagemang, kanske bör hitta en annan form.
Jag vill också påverka. Man ser saker varje dag och undrar, varför måste det egentligen vara sådär?
Och det är nog många som vill förändra och påverka.

De kanske blir medlemmar i någon politisk organisation, kanske står de "på barrikaderna" och demonstrerar. Vissa kanske planerar revolution, de själva vill ha makten.
Historien är full med revolutioner, och det förknippas ibland lite taskigt med kommunismen just.
Jag ska dock inte säga nåt om kommunismen,men jag tror inte på "färdiga paket" med lösningar, verkligheten är alltför komplex för en enhetlig lösning. Precis som kapitalismen inte ger den "frihet och välstånd" som dess mest fanatiska förespråkar. Religion är heller inte lösningen på allt. Därför att alla är inte likadana.
Men man vill förändra världen, göra revolution, vill göra stora saker, men man glömmer det lilla. Det som händer varje dag, varje ögonblick. För allt du gör får effekter.
Varenda handling är viktig, den kan öppna nya vägar, eller också stänga vägar.
Det finns någon "kosmisk lag" som säger att det du ger får du tillbaka", jag vet inte om ni läsare tror på "kosmiska lagar" men jag tror stenhårt på det här.
Du gör ett aktivt val när du handlar. Du kan välja varor som producerats med bra villkor för arbetare och miljövänligt, och därmed styra utbudet som konsument. Du kan välja och inte titta på alla program som du tycker "fördummar dig". Du kan faktiskt välja att inte köpa lotter, eller vad du nu 'är emot. Du kan välja och prata med din medpassagerare på bussen om du tycker att all är så tysta och du tycker det är konstigt.
Du kan välja att vara kärleksfull om du tycker att världen blivit hård och kall.
Om livet är ett skådespel så väljer du faktiskt din egen roll i långa loppet.

Så om man vill "förändra världen" VAR då också förändringen. Dvs att du faktiskt ska symbolisera den förändring du vill åstadkomma, med dina handlingar, annars är det meningslöst. Då blir det ju bara tomma ord.
Finns ett ordspråk som heter "barn gör som du gör, inte som du säger".
Ett annat förhållningssätt som jag snappat upp på en raggningssajt faktiskt, för nåt år sen, men som passar in bra är, att om din subjektiva verklighet, alltså den verklighet du tror på, är tillräckligt stark, så påverkar du ofta din omgivning, och der finns större chans att de kanske tror på det du säger, och i just raggning så innebär det att du kanske får hem den där tjejen från krogen för att du tycker det är helt normalt och i sin ordning och som om det vore det mest naturliga i världen.
Om man ska översätta det på "riktiga världen" så innebär det att om du vill förmedla något, tillexempel ett budskap om kärlek, så måste du mena det med hela dig, du måste vara kärlek, eller om du vill förmedla något annat.
Om du vill åstadkomma verklig förändring.

Världen är inget förutfattat manus. Ibland när man följer nyheterna får man intrycket att vissa agerar efter ett manus, men världen istort är inget manus. Du är med och skriver det varje dag.
Kanske kan just ditt bidrag till texten bli viktigt. Du väljer själv.

Visst, "stå på barrikader", och engagera dig i det stora, skriv blogg, eller bli journalist, eller politiker, eller försök påverka ute i den stora världen på något sätt. För det behövs! Jag skulle själv vilja göra det. men glöm inte "det lilla". Vi är alla energi och vi påverkar varann med vår energi varje dag. När man inser att allt man gör påverkar andra kanske man tänker efter. Och försöker att välja med mer tanke bakom, och tänka ett steg längre.
Då kanske man också inser hur stora möjligheter man har hela tiden.

Världen är inget förutfattat manus. Ibland när man följer nyheterna får man intrycket att vissa agerar efter ett manus, men världen istort är inget manus. Du är med och skriver det varje dag.
Kanske kan just ditt bidrag till texten bli viktigt. Du väljer själv.

Pengar

2009-01-08T15:52:00.000-08:00

Har nyss sålt min POD xt på blocket, fick 2100 så nu hoppas jag köpa mig en förstärkare så jag kan spela ute i sommar. En förstärkare för akustisk gitarr och mikrofon.
Är det något jag behöver är det just pengar. Jag behöver pengar till körkort, så jag kan köra runt mina saker själv när jag ska ut och spela, jag behöver pengar till musikutrustning, jag vill kunna äta gott, leva drägligt. Jag vill också bli av med glasögonen, och göra laseroperation så ögonen blir bra, mendet kostar massor av pengar. Jag får ändå dräglig peng men man känner sig ändå rätt begränsad.
Pengar är en stor begränsning för vad man kan göra.
Jag känner många människor som vill göra saker men inte kan för att det inte finns pengar.
En kompis ville lära sig spela muskinstrument när han var liten men kunde inte för hans familj hade inte råd att sätta honom på en musikskola.
Pengar sätter gränserna för ambitioner många gånger också.

Skolor läggs ner för det finns inte råd att driva dom.
Institutioner läggs ner för att man inte har råd och ha dom.
33% av världens befolkning har inte tillgång till medicin. 35% lever på mindre än en dollar om dagen. 25% barn lever i fattigdom och kan inte gå i skola.
Det här fick jag reda på när jag skickade in till 118100 och fråga vad man kan göra åt fattigdom. Deras svar var: starta en hjälporganisation och samla in pengar.
Men var tar alla pengarna vägen?
Inte i din och min ficka iallafall.
Den försvinner till dom som lärt sig roffa åt sig. De som kan reglerna och spelar spelet.
Jag ska förklara vad jag menar med det.

Vi lever i ett system som kallas kapitalism. Det har skrivits böcker om vad kapitalism är, och jag ska inte skriva ännu en, men däremot så är kärnan i kapitalism konkurrens, utslagning, tävlan, systemet är byggt för att det ska finnas vinnare och förlorare. Och för att bli en vinnare så måste du vara hård ofta. Speciellt om du ska ta dig ända upp till toppen av pyramiden. Bli bland de allra rikaste. Du måste ofta "kliva över lik" och krossa dina konkurrenter. Du måste trampa på någon på vägen. För ska det finnas vinnare ska det också finnas förlorare. Du blir uppfostrad till denna tävlan. Men det finns ju folk som blivit rika utan att behöva trampa på folk. men systemet är uppbyggt sånt. När du väl är där uppe bland de rikaste och mäktigaste har du oftast formats på vägen, till att bli en hänsynslös kapitalist. Du har som regel också stort inflytande. Du har också lärt dig att nätverka, vilket är en förutsättning för att ta dig upp ditt. De rikaste är ofta de mest hänsynslösa, eftersom det är vad som krävs. De styr i stor utsträckning politiken också, eftersom de med sina förmögenheter och sin kompetens gör politiker beroende av dom. En amerikansk president kan inte bli vald utan bidrag från företag. Som också får inflytande i politiken.

Det kallas den "fria marknaden". Det "fria" med marknaden är att det inte finns så mycket regleringar, staten lägger sig inte i så mycket längre. Tullarna slopas, och regleringar försvinner. Problemet är dock att alla tävlar inte på samma villkor. Den tredje världen tävlar inte på samma villkor. Kolonialismen har satt strukturerna. Det går ofta till såhär. Tredje världen gör råvarorna, eller skördar dom, och sen skickas det vidare till i-länderna, den rika delen av världen. Där förädlas de och skickas sedan tillbaka. Och säljs till ett mycket högre pris än vad de kostade från början. Ett exempel. Victoriasjön i afrika, människor jobbar för slavlön, fångar fisk i victoriasjön, som ska bli fiskmjöl, eller malas ner till djurfoder. Får de som jobbar där del av detta? Jag har sett dokumentär om detta, och nä, de tar de rester som anses "oätliga" av företaget som står för hanteringen och äter. De andra delarna av fisken får de inte del av.
Vilket energislöseri!
Tredje världen har enorma naturtillgångar.De stora företagen har lagt beslag på naturtillgångarna i stor utsträckning.
Vi spelar inte alla med samma kort.

Vi lever i en värld där allt handlar om pengar och de som verkligen har pengar skiter i mig och dig. De är inte ute efter att skapa en bra värld. De ser till sina egna intressen. Jag talar generellt nu.

Vi lever i en värld där pengar sätter gränserna.
Och där profiten oftast går först. Där kapitalet blir viktigare än människan.

Där resurser slösas i enorma mängder av dessa skäl.
'
Ny renare teknik som stoppas p.g.a oljeindustrin, bilindustrin eller andra som skulle förlora på att den släpptes fram.

Patent som omöjliggör att alla kan ta del av nya upptäckter. Det går o ta patent på mycket. Som träd t.ex. Man kan ta patent på en viss substans man kan utvinna ur ett träd o sen se till att ingen annan får utvinna det.

Produkter som tillverkas för att skapa ett behov, för att tjäna pengar på, istället för att skapa produkter utifrån de behov som finns.

Produkter som tillverkas för att gå sönder, så nya produkter köps, istället för att tillverka hållbarare produkter.

Där kriminalitet och fattigdom hör ihop.

Jag skrev en bok år 2004 om att avskaffa pengar. Jag inser idag att det blir svårt inom den närmaste tiden, därför att tänket är så etablerat. Normerna är svåra att ändra. Och för att avskaffa pengar så måste man ändra tänket också. fördet första jag får höra när jag har sagt det till någon är. Jamen ska vi ersätta det med byteshandel eller? Så djupt inrotade är normerna , ramverket att det inte ens går att tänka utanför.

En kille som heter roland mollbrandt har skrivit om ämnet här

Vi måste skapa en värld för varandra, inte för kapitalet.

En värld där inte brist på pengar ska begränsa ambitioner och livskvalitet.

Behöver man avskaffa pengar för att göra det? jag hoppas inte.
Men kanske måste vi.

Här och nu.

2009-01-06T15:43:00.000-08:00

På torsdag ska jag börja igen, efter jullovet, och praktisera på musikskolan, som assistent till gitarrläraren, det ser jag framemot. Jag tycker om de jag gör, och vill heller inte vara någon annanstans.
Där jag praktiserade innan (ja lycka till att försöka få ett jobb i dagens läge) så stod jag i ett kök på facklans lunchrestaurang i bäckefors, imna uppgifter var rätt enkla, personalen trevlig och allt det där, men jag gick hela tiden på autopilot. Det gick ju eftersom det jag sysslade med där var rätt enkelt men jag var hela tiden någon annanstans i tankarna. Jag var liksom inte närvarande. Jag behöver knappast säga att jag hade inte roligt där. Jag var liksom inte här och nu.

Det är något med här och nu, som jag tror är väldigt bra.

Här och nu, det menas att du lever i nuet. Du går inte och ältar det förflutna och framtiden mer än du faktiskt behöver. Jag menar man måste ju planera för framtiden, dina räkningar ska betalas, du måste ha en viss fram,förhållning. Du bör minnas dina erfarenheter i det förflutna, så att du kan lära från dom och så vidare.

Folk gör mycket för att leva här och nu. Få släppa tankarna. Oron och bekymren. Folk klättrar i berg, folk hoppar fallskärm, eller liknade aktiviteter. är du inte här och nu, så kan du ju råka riktigt illa ut.
När jag spelar musik, och många andra musiker antar jag,så uppgår jag i stunden. Det är det bästa jag vet att göra, och jag tänker inte på något annat. Och gör jag det blir inte musicerandet bra.

Det finns folk som begår kriminella handlingar för att uppleva kicken, det finns folk som tar droger, för att "komma bort" från allt.

Folk super sig fulla, för att få känna känslan, supandet är väl närmaste nationalhobby i sverige, och i många andra länder.
Jag har frågat kompisar och fått som svar att "för att slippa tänka så mycket och bara vara".
För att få uppgå i nuet, och slippa all oro, alla malande tankar över allt. Vissa tar till flaskan för att de helt enkelt inte står ut med den verklighet de lever i, och vill bara fly.
Och det blir en enklare utväg än att förändra den verklighet de lever i.

Att meditera betyder att släppa tankarna, att uppgå i nuet, att bara vara. Och att fokusera på nuet. På det som händer, lyssna, känn, uppgå i nuet.

Från paranormal.se, så hittade jag en fras, som beskrev lite om meditation.

"Snart kan du även börja meditera när du är på jobbet, i skolan(kanske inte rekomenderas), när du äter eller är ute på promenad. Det är enkelt. Fokusera helt enkel på vad du gör. Om vi säger att du sitter och äter. Sluta att tänka. Fokusera bara på vad dina händer gör, hur din mun tuggar maten. Lutar dudigframåt mot tallriken? När du går. Uppmärksamma bara hur dina armar och ben rör sig. Tänk inte. Bara känn."

Det har gjorts en vetenskaplig studie på munkar som mediterade, och de kom fram till att meditation gör en person lugnare, och mer tillfreds, stabilare oavsett yttre omständigheter.

Ett tillstånd man kan hamna i när man är tillräckligt mycket här och nu, kallas flow.
Wikipedia skriver:
"Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål."

Eckhart tolle har skrivit en bok som heter lev livet fullt ut, där han tar upp att leva i nuet.
Han menar att man grubblar alldeles för mycket på problem i det förflutna, och i framtiden, och det kostar en massa energi. Man ska istället tänka, vad kan man göra åt problemet NU, vad kan man vidta för åtgärder i nuet, och att man då kommer fram till att problemen är mycket mindre än vad som verkas, och att de blir större när man tänker på det hela tiden. När problemet lever sitt eget liv.
Han har skrivit mycket bra annars också, läs den boken, Eckhart tolle, lev livet fullt ut.

För mycket grubblande om framtiden kan också leda till att man begränsar sig själv, tänk OM, om det händer, vågar jag göra det, vad händer då, och visst det är väl förnuftigt att tänka över konsekvenserna av sitt handlande, men att spekulera kring en massa scenarior som man inte har en aning kommer inträffa, är inte det slöseri med energi?

För verkligheten är ju et enda stort nu, du lever ju nu, hela tiden. Fram till att du dör kommer du leva här och nu. Du kan ju inte leva i framtiden samtidigt som du lever i nuet?
Folk blir nog lyckligare om de kan leva i nuet, det finns väl ingen gallupundersökning på det, men sunt förnuft säger mig det. Att man blir lyckligare av att vara närvarande.

Och hur blir man närvarande? Genom att göra saker man är tillfreds med. Genom att leva det liv man vill leva. Med dom man vill leva det med. Där man vill leva det.
Då borde iallafall möjligheterna att leva i verkligheten, i nuet öka. Ältandet och grubblandet borde minska. En väldigt klok person, som jag respekterar oerhört, sa att ju mindre tankar du har i sinnet, desto bättre mår man.
Jag har själv väldigt mycket tankar i huvudet naturligt, som en biprodukt av att jag har aspergers syndrom, fast jag försöker att minska på ältandet, det som inte leder någonstans, och om jag kan leva här och nu så borde det fungera.
Jag försöker få mina tankar att leda till något iallafall. Och så försöker jag fylla mitt liv med saker jag tycker om, så att jag kan få leva här och nu.

Och om man blir lyckligare av att leva här och nu, och om man har större chans att leva här och nu om man gör det man vill göra, och gör det där man vill göra det och med dom man vill göra det med, varför gör man inte det?

Varför sitter folk fast i förhållanden som de borde lämnat för längesen? Ofta för rädsla om vad som kommer att hända, om de törs göra det. Men de vet ju ofta inte.
Varför sitter folk fast i jobb som de inte trivs med? I dagens läge är det förståeligt, för att förlorar du ditt jobb så får du svårt att få nytt.
Men utöver det, varför?
Varför sitter man fast i omständigheter som man inte trivs med, om inte för en rädsla om vad som kommer hända om de tar sig ur.
En del ställer sig inte ens frågan, vem är jag. Vad vill jag, vad är MIN väg.
De driver omkring planlöst, och lyckas inte hitta en väg, därför att de inte ställer frågan.
Hörde en tjej som berättade att hon jobbade på en fabrik i tio år, och tyckte det var jättetråkigt, och att hon nu, vid 39 års ålder, utbildade sig, till det hon ville bli.

Så vad väntar vi på?
Det är NU det händer. Det är NU vi kan förändra våra omständigheter.
Inte i det förflutna, inte i framtiden, för framtiden skapas i nuet.

2009-01-01T17:30:00.000-08:00

Jaha, så var det nytt år igen.
Har inte gjort något nyårslöfte, vet inte varför, jag brukar inte göra det.
Det var kul på nyår iallafall, var hos en kille som heter Robert Hedlund, och hans granne, Patrik, de hade en stor fest tillsammans och massor av folk. Det var roligt.
Fast tjejerna på dom där festerna är ju knappt över 18 nån av dom, hade ju vart roligt om NÅN av dom vore det. Spelar väl ingen roll egentligen, jag bryr mig inte så mycket om ålder längre. Och förresten så raggar jag inte längre på det sättet. Det kommer när det kommer. Jag lär väl inte hitta "the one" på en fest heller. Fast man vet aldrig.
Var ju kul i slutet, då kom ännu yngre folk in, inte bara 16, utan ännu yngre till och med...vissa såg ut som om de undrade vad de gjorde här och hur de hamnat där :D. Fast det är kul. Jag är 25 och "går fortfarande på fester", jag ska väl aldrig växa upp. Men det kan ju faktiskt vara rätt roligt ibland också. Man vill ju åt gemenskapskänslan, träffa kompisar, kanske prata med lite nytt folk också. Mitt festande kretsar dock inte kring alkohol. Jag kan inte säga att jag är nykterist heller, men det tilltalar mig liksom inte.
Bjuder någon och det går att dricka så visst.
Jag tycker dock generellt att alkohol försämrar smaken, istället för redbull och vodka som jag blir bjuden på, så hade jag gärna kunnat dricka redbull enbart. No problem.
Funderar på att ta med ett paket mjölk, skulle vara roligt att se vad alla sa.
Jag försöker dock att dricka så lite som möjligt och ändå smälta in. Vilket är svårt ibland men det brukar funka. Det kan provocera folk t.o.m att man inte dricker. men det är deras problem, inte mitt. Jag ser mest fördelar med att hålla mig hyfsat nykter och mest nackdelar med att bli full faktiskt. Men visst det har hänt att jag också blivit det, man har tänkt att skitsamma, men jag kan inte säga att jag har haft sådär värst mycket roligare. Man blir ju bevisligen dummare av alkohol, iallafall när det passerat gränsen "ett par öl". Nä jag ser faktiskt fester som lite av ett skådespel för den mänskliga naturen. Man ser folk förändras och börjar släppa på spärrarna, på gott och ont. Den som inte säger ett ljud i vanliga fall kanske plötsligt börjar prata. En annan blir helt tyst. En annan blir som ett barn. En kompis till mig är faktiskt sitt vanliga jag hela tiden, han är både rolig och pratig i vanliga fall, och han bir pratigare när han är full. Däremot kommer inte hans dåliga sidor fram på det sättet. jag har aldrig sett han bete sig illa. Eller vara otrevlig mot någon som inte förtjänade det. Så det finns folk som faktiskt kan hålla en hyfsad nivå hur mycket de än får i sig. Men många som har aviga sidor av sig själva som de kan kontrollera i vanliga fall kan nu plötsligt inte göra det.
Spärrarna släpper.
80% av alla våldsbrott begås under inblanding av alkohol.

80%.

Slumpen? Nä. Som en vän till mig konstaterar, "jag kan se på vissa att han bör nog inte dricka".
Ofta är det samma personer som ställer till det för sig, ång på gång. Vissa lär sig aldrig.
När spärrarna släpper kommer allt det uppdämda ut. Det som hålls inne i vanliga fall. Vare sig det är en käftsmäll eller en bekännelse, eller ångest, eller bitterhet, eller längtan. Eller nåt annat som inte kan komma ut i vanliga fall. Käftsmäll råkar jag dock aldrig utför. Jag har väl haft tur antar jag, men jag har också en förmåga att redan timmar innan det hände se exakt vem som kommer börja bråka och ibland också varför. Det kan vara intuition. men jag har också lärt mig tyda signalerna också.

Jag tycker en fest är intressant för därför att det är ett skådespel, jag ser alla dramer från första parkett.Jag är nästan alltid tillräckligt nykter för att kunna dra slutsatser av saker som händer och ofta också lära mig något av det. Jag lär mig att se mönster. Hade jag "passerat gränsen" som tyvärr alltför många gör så hade jag fortfarande haft en roll. Fast jag hade inte haft samma möjlighet att bestämma min egen roll. Jag hade inte haft sinnesnärvaro nog att överblicka handlingen. Se vart det går. Och vad som händer. Och varför.

Folk öppnar sig när dom är fulla. Börjar prata. Och jag gillar att lyssna. Jag gillar att få ta del av historier, av öden. Om olycklig kärlek, om hur alla kvinnor är falska, eller andra saker som tränger sig på. Fasaderna rämnar. Uppdämda känslor som ska ut.

Men kontrollen saknas. Jag har märkt det själv de gångerna jag blivit full.
Jag har iofs inte gjort så mycket som jag verkligen ångrat men det har funnits något tillfälle.

Men jag vill ändå säga att jag ofta tycker en fest är en rolig tilldragelse.
När inte musiken dränker allt, eller man åtminstone kan gå undan ibland, och när folk har roligt, och när det händer galna saker, och när det är bra stämning, gemenskap. Jag brukar ofta ta med mig min egen gitarr och spela lite, jag har ju lite ego, och så gillar jag att showa, det brukar vara uppskattat. Särskilt när det blir allsång. Man skapar något gemensamt. Kan ju vara festdödare också. Fast om man "får med alla" så brukar det bli riktigt bra.

Jag har också funderat mycket kring vad som gör en bra fest.
Det centrala för mig är om det finns gemenskap i festen, sköna människor där, bra musik, men musiken ändå på en nivå där man kan prata med varandra.
Bra energier, bra stämning. Hemmafester brukar bli bäst, fester i "festlokaler" tenderar att bli rätt stela.

Jag går inte ut på krogen längre, jag tyckermusiken är för hög och människor ofta är för fulla, oftast ingen möjlighet att lära känna folk på riktigt då det är för stimmigt, för mycket folk, och folk lägger på sig för mycket attityd ofta tycker jag.

Lite bilder på mig, och mitt "festande"

Stureplanslooken, min systerson tog studenten.Här hemma hos mina föräldrar. Inte "fest" men ser jag inte ut som en äkta brat så säg ;)

Fest i sommarstugan hos en gammal klasskompis från folkhögskolan. Midsommar, riktig midsommarmat, träffa gamla klasskompisar, grill, god mat, lekar, som hela havet stormar och limbo. Och ovanpå det perfekt musik, lugn, lite avskalad, behaglig musik, perfekt stämning. Vi åkte och överraskade en gammal lärare mitt i natten också. Enligt min synvinkel hade festen det mesta. En av festerna man kommer ihåg.
Jag på bilden till vänster om texten.

Fest hemma hos mig. Sammanlagt 30 personer tror jag var på festen.

Kul tills väktaren kom. :D

Men ibland måste man få ha lite kul.

Beroende.

2008-12-30T15:46:00.000-08:00

Idag var jag uppe hos min granne en stund och festade, jag gillar dock inte öl, eller alkohol i allmänhet, och jag gillar ofta inte när man behöver halvskrika eller prata jättehögt för att höras, när musiken skruvas upp. Fast sköna killar en del av dom, min granne är en av dom få som faktiskt kan bli riktigt full utan att tappa nämnvärt av sitt förstånd, eller sin värdighet, eller andra bra saker som man vanligtvis har när man är nykter och inte på samma sätt efter för mycket alkohol i kroppen.
Undrade vad som hände om man tog bort alkoholen. Försvann festen då?
En bra fest verkar vara beroende av alkohol, enligt dagens norm, och om man tar bort den så blir det konstigt för många. Men men, det finns ju en magisk gräns, på 3 öl eller glas vin eller liknande, där man faktiskt blir pratigare, men där alkoholens negativa effekter ännu inte satt in. Jag har dock aldrig känt behovet. Ibland köper jag kanske någon cider, vissa cidersorter kan till och med smaka gott. Och man tackar ja till öl ibland också, mest för att smälta in, jag har dock börjat tacka nej. Fast folk känner sig så obekväma då, här ta en öl, var som folk, varför dricker inte du. En tjejkompis hällde till och med upp min cider i ett decilitermått en gång, "bara för att vara säker på att jag drack upp allt" .

Hade varit lättare att bara vara "som alla andra" men jag känner inte det behovet heller.
Tror inte det är meningen att man ska vara "som alla andra" heller.

En fest är tydligen beroende av alkohol för att bli bra.

Beroende.

Vi lever i en värld där vi är beroende av andra för att komma någon vart över huvudtaget.
Och det är inget fel med det.
Felet är typen av beroende.

Vi är beroende av varandra för att må bra, vi behöver varandra, vi behöver mänsklig kontakt, vi behöver nån som ser oss, som ger oss bekräftelse, vi behöver känna oss sedda, älskade, behövda.
Det är självklart, forskare har t.o.m, tyvärr gjort ett experiment där ett spädbarn fick klara sig helt utan mänsklig kontakt annat än när den behövde matas, om ens då. Det barnet dog till slut.

Vi behöver också respektera varandra, och varandras olikheter.

We,re one, but we,re not the same, we gotta carry each other, carry each other
U2

Vi behöver varandra, varandras stöd och uppmärksamhet, vi är världen. Världen idag är dock inte byggd för att främja det här. Vi lever i en alltmer individualiserad värld, en värld där vi separeras från varandra, våra olikheter lyfts fram snarare än våra likheter, vilket skapar ytterligare polarisering. Vi blir rädda för det okända. Börjar se negativa saker i det annorlunda istället för tvärtom. Det är så fördomar växer fram. Om den andra. Den som inte är som oss. Grogrunden för rasism, och främlingshat. Exemplen finns överallt. Sarah Palin sa om Barack Obama under valet, att: "Barack Obama ser inte amerika som du och jag ser det". En kommentar avsedd att skapa en vi mot dom känsla enligt mig.
Efter 9/11 började folk uttala sig om "det islamska terrorhotet". Muslimer blev extra visiterade när dom kom in i USA, särskilt muslimer med ett visst utseende.
Främlingsfientliga partier ploppar upp överallt i Europa och de när framgång.
Ut med "dom". Men är "vi" så mycket bättre. I sverige har 10% av svenskarna och 16% av invandrarna begått brottsliga handlingar. Vad som inte nämns är sambandet mellan fattigdom och kriminalitet, och att invandrare troligen är fattigare i motsvarande proportion. Rätta mig om jag har fel.
Men det är inte poängen. Jag vill inte prata om några vi och dom.
Det är vi.

Vi har bara varandra, sjöng thomas di leva och han har rätt.

Varför separera oss från varandra, vad är vi så rädda för. Vad ska hända?
Rika folk stänger in sig i vissa städer i omgärdade bostadsområden för att "slippa slöddret".
Eller för säkerhetens skull, de är rädda för att bli rånade, eller ofredade och visst jag kan förstå argumentet.
Fattiga bor i egna stadsdelar, i sin egen verklighet. Med en misstro mot "de rika".
I sverige, och överallt annars också finns stadsdelar i städer med nästan bara invandrare.
Bergsjön, Rinkeby, Rosengård, och så vidare. En kompis till mig bor nära bergsjön och säger att kommer du ny in i bergsjön så kan du bli illa behandlad, det är helt annorlunda om du är uppvuxen där.
Olika verkligheter. Som inte känner till dom andra verkligheterna, och skapar sig fördomar, förutfattade meningar. Bara man får hålla sig på sin kant, och slippa beblanda sig med "de andra".
Då blir nog allting bättre. Om var och en håller sig på sin kant. Jobbigt att beblanda sig med "de andra".

Men vi har alla en längtan efter gemenskap. En längtan efter att få tillhöra något som är större än oss själva. Få en tillhörighet, ett sammanhang, en mening. Polariseringen, isoleringen och "vi och dom"-tänket motverkar denna önskan. Vi vill ha mänsklig kontakt, beröring, kärlek, men när vi inte får dessa saker så börjar saker gå snett. Folk går med i kriminella gäng, en av anledningarna är att de söker gemenskap, men det är en falsk gemenskap, baserad på rädsla, utan tillit. Som organisationen Fucked for life
Det hör man ju redan på namnet.

Eller så söker man ersättningar för mänsklig kontakt istället, försöker fylla hålet med något annat. Prylar, status, materiella saker.
Fyller vårt beroende av mänsklig kontakt med andefattigare substitut. Ersätter ett beroende med ett annat.
Människor söker sig till internetgemenskaper, skaffar sina vänner och kontakter där, men hälsar inte på sin granne, eller pratar med sin granne, eller en främling på bussen, eller nån annan.

Detta är ett av två olika beroenden, det emotionella beroendet av varandra, vårt själsliga behov av gemenskap, samhörighet.

Det andra beroendet är beroendet av omvärlden, vi är beroende av system och betingelser och villkor för att vi ska kunna leva drägligt, vi är beroende av reglerna som styr vårt samhälle. Vi bör hålla oss inom vissa ramar för att kunna leva ett bra liv. Problemet är att dessa ramar är snäva. För snäva. Och jag har tappat förtroendet för dom som sätter ramverket. Som sätter normerna.
Vi ska rätta oss in i ledet.
Det råder en global lågkonjunktur, även sverige är drabbat.
Du vill inte förlora ditt jobb idag. Då får du antagligen inget nytt, bara så där.
Du vågar kanske inte säga emot din chef. Du kanske inte vågar kliva in på kontoret o säga," nu får det vara nog!" Jag tål inte de här bristerna längre. Något måste hända. Du kanske ryker.
Hamnar i systemet. Förlorar din självkänsla, din värdighet, hamnar i meningslösa åtgärdsprogram, mals sakta ner. Känner att du har mer att ge, men får det inte.
Jag själv får pengar från försäkringskassan, drägliga pengar, betydligt mer än soc.
jag har en praktik på musikskolan och hoppas kunna utbilda mig till gitarrlärare, försöka komma in på musikhögskolan. Jag förskte komma in på en folkhögskola, musiklinje, jag hade gått i folkhögskola några år innan, i ett par år. Men då fick jag veta att reglerna sa att jag skulle inte få några pengar någonstans ifrån.
Jaha, så var det med det.

Socialbidrag däremot är så lågt så jag förstår knappt hur det går att leva på det.
Hårdare tag för att få arbetslösa att börja jobba säger moderaterna, så att de tvingas skaffa jobb. Ungefär som om de flesta VILL vara arbetslösa. Visst det finns säkert parasiter, men jag tror de flesta faktiskt vill känna att de bidrar med något.
Men ändå, detta misstänkliggörande från myndighetshåll.
Det drabbar sjuka.
Som kan bedömas som "inte tillräckligt sjuka" av läkare som aldrig ens träffat dom.
Har du otur får du inga pengar alls. Som min kompis. Han blev nekad soc.
Och jag kan lova dig, han är inte rik direkt. Förstår inte hur han klarade sig.
Får de en chans att ta dina pengar så gör de de. Skulle aldrig vilja jobba på t. ex försäkringskassan.
Du blir beroende av "experters" utlåtande om dig, om du ska få pengar eller inte.
Om du är åldring kan du bli beroende av läkares utlåtande om du ska få komma till ett ålderdomshem eller om du bara ska få "daglig tillsyn" i hemmet, fast du kanske inte ens klarar av att bo i ditt eget hem.

Som karriärist på väg uppåt, är du beroende av dina chefers gillande. Du kan inte säga "obekväma sanningar", då kommer du ingen vart. då kommer din kollega få den höga posten istället. Han som var lite fogligare. Ska du komma till en hög position i samhället, som hög politiker eller näringslivsidkare, chef eller liknande så måste du spela spelet. Du är beroende av andra personers gillande. Personer som måste spela samma spel som dig.
Som formas av spelet.

Min kompis sitter i utbildningnämnden i en mellanstor stad i västsverige, jag frågade han varför han inte siktade högre. "Jag vill inte sälja mig" svarade han.

Politiker i sin tur, förhoppningsvis inte i lika stor utsträckning i sverige, men särskilt i USA är beroende av näringsidkares stöd. Wal-mart, exxon, monsanto, och andra amerikanska företag, och finansvärlden bestämmer indirekt vem som blir vald därför att man klarar sig inte utan deras stöd.

Länder är beroende av att företag kommer dit och bosätter sig och skapar arbetstillfällen. De mäktigaste företagen kan spela ut länderna mot varandra. De som erbjuder bäst villkor, (lägst löner,mest skattelättnader) får företagen. Den enda vinnaren i slutet blir företagen, marknaden bara ökar sitt inflytande.

Vi lever i ett system som heter kapitalism, ett system vars kärna är konkurrens, utslagning, utnyttjande av andra människor för de ekonomiska vinsternas skull.

Vi formas av de här systemet. De som "lyckas" och får den största makten, sitter på störst pengar, mest makt är sådana som spelat spelet.

Som spelplanen dikterat. De armbågar sig fram, trampar på de svagare, håller sig väl med de starkare.

Tar sig uppåt. Blir beroende av folk högre upp, får makt över folk lägre ner.

Mitt i det här försöker folk leva sina vanliga liv.

Beroende av dessa personer.

Självständighet då? Varför kan vi inte lära oss hur man "reder sig själv".
Systemet är uppbyggd på beroende.

På att ett flertal ska vara beroende av ett fåtal.
Man ska rätta sig in i ledet.
Annars faller man utanför, och då kan det gå riktigt illa.

Det politiska systemet går åt en utveckling där makten förflyttas längre ifrån den vanliga medborgaren, som blir allt mer maktlös, och allt mer oengagerad som en följd, vilket får ödesdigra konsekvenser i det längre perspektivet. Du blir beroende av makthavare som du inte har möjlighet att påverka.
Som lissabonfördraget, gjordes det någon folkomröstning om det?

nä.

Föjden blir att ramarna blir ännu snävare, eftersom det ska passa fler människor.

Din självständighet minskar, din reella möjlighet att göra något åt omständigheterna som formar ditt liv minskar. Ditt beroende ökar.

Vi är inte fostrade att tänka själva, att vara självständiga. Vi blir lärda hur beroende vi är av omständigheterna.

Men vi lär oss inte att omforma själva omständigheterna. Att förändra ramverket till de ramar vi sitter fast i. Så vi fortsätter att som får följa de andra fåren i flocken, till en plats som vi egentligen inte vill till, men vi blir så illa tvungna.

Vi måste skapa alternativ, göra ramverket mindre snävt, tillåta mer avvikelser, ge människor möjlighet att bli mer självständiga och mindre beroende, alla måste bidra till det.

Men vi behöver fortarande varandra.

Ska avsluta med texten till u2s låt, one.

Is it getting better?
Or do you feel the same?
Will it make it easier on you now?
You got someone to blame
You say
One love
One life
When it's one need
In the night
One love
We get to share it
Leaves you baby if you
Don't care for it

Did I disappoint you?
Or leave a bad taste in your mouth?
You act like you never had love
And you want me to go without
Well it's

Too late
Tonight
To drag the past out into the light
We're one, but we're not the same
We get to
carry each other
carry each other
One

Have you come here for forgiveness?
Have you come to raise the dead?
Have you come here to play Jesus?
To the lepers in your head

Did I ask too much?
More than a lot.
You gave me nothing,
Now it's all I got
We're one
But we're not the same
See we
Hurt each other
Then we do it again
You say
Love is a temple
Love a higher law
Love is a temple
Love is a higher law
You ask me to enter
But then you make me crawl
And I can't keep holding on
To what you got
When all you've got is hurt

One love
One blood
One life
You got to do what you should
One life
With each other
Sisters and my
Brothers
One life
But we're not the same
We get to
Carry each other
Carry each other

One...
One...

Det egna ansvaret.

2008-12-26T16:28:00.000-08:00

Jaha då var julen slut. Den blev ovanligt lyckad i år. Jag var hos min riktiga mamma och min lillebror var med mig. Jag fick träffa mina kusiner och min moster. De var riktigt trevliga. Tur att man har en bra släkt, alla har inte det. Och så fick jag veta att jag var på pricken lik en morbror som heter Bengt, i sättet och allt. Jag skulle gärna vilja träffa honom.
Men nu är man hemma igen.

Sitter och lägger upp lite youtubevideos, från senaste spelningen i färgelanda.
Kolla gärna in på min youtubeprofil
Jag vill ju bli musiker och syns man inte så finns man helelr inte som musiker. Du måste synas, få exponering för att bli upptäckt.

Jag kom och tänka på ett samtal jag hade med en tjej på innebandyn, som jag brukar vara med på fredagar. Hon var jehovas vittne, hon satt och tittade på, och satt och läste en bok som inte var bibeln, men baserad på bibeln. Jag bad henne att citera boken, någon mening som betydde särskilt mycket för henne, och hon citerade; "Och jag skall skapa ett nytt rike, där ingen ondska finns och heller inte någon död"
Hon sa säkert mer men det kom jag ihåg. Jag började ställa lite frågor, jag frågade när detta skall ske, då svarade hon på ett bestämt datum. Hon visste inte när det var.
Då frågade jag henne vad vi människor ska göra för att förändra vår värld till denna värld som beskrevs. Då svarade hon, ingenting, vi ska bara lyda guds ord och förmaningar. Sen, när den nya världen är skapad, då kan vi börja agera.
Detta tar alltså bort allt ansvar från oss själva och lägger det på gud. Fram till den yttersta dagen så ska vi alltså inte göra någonting för att förändra världen, mer än att följa guds bud.
Jag blir mörkrädd när jag hör något sånt.
Makten att förändra saker ligger inte i att tro att gud ska fixa allt.
Bara man gör som bibeln, eller koranen, eller vilken bok det nu är säger.

Missförstå mig inte, jag tror på gud. Jag tror världen och universum är för fantastiskt för att bara vara en slump. Jag tror generellt inte på iallafall bibeln, de andra böckerna vill jag helst läsa och veta lite mer om innan jag dömer dom.

Men det här tror jag däremot på; "Gud hjälper den som hjälper sig själv".
Även fast jag tror att det är vI som har möjligheten. Jag tror ärligt talat inte det är organiserat så att gud ska styra och ställa över allt. Läser man i gamla testamentet, jag har läst 600 sidor av gamla testamentet hyfsat noga, så får iallafall jag bilden av att gud är en fördömande och lite arg gud, som tar ställning i konflikter och faktiskt flera gånger uppmanar till våld.
Om ni inte tror mig så kanj jag vid förfrågan mejla över citat direkt från bibeln.

Och om man nu ska "lyda guds uppmaningar" så borde man ju vara säker på att gud verkligen sa allt det där. Men sa han verkligen det?
Ibland får jag svårt att tro det.
Efter att ha läst robotarna uppror av david icke, och även innan, så gick det upp för mig att bibeln måste varit ganska så redigerad efter hand, makthavarna på den tiden ändrade den efter egna syften. Sen så är många författare i bibeln tämligen anonyma, och man undrar ju, hur kan de kristna och jehovas vittnen vara SÅ säkra på att allt är inspirerat av gud?

Man undrar ju också ibland om de ifrågasätter det som står där någon gång. Fast det kanske många inte gör, eftersom det "kommer från gud" och då måste det ju vara rätt.

Poängen jag vill komma till är att om man hänger upp allt på en yttre auktoritet, i det här fallet gud, så glömmer man att man faktiskt är ansvarig för allt som händer i ens liv. Precis allt.

Inte gud.

Du.

Och ska jag dra det här lite längre så är VI ansvariga för det som händer i VÅR värld.
Inte någon annan.

Men eftersom vi har skapat oss en värld där ansvaret och framförallt makten över omständigheterna som berör våra liv på högre auktoriteter så innebär det att vi blir separerade från vår egen makt.
Men fortfarande, deras makt ligger i att VI ger dom den.
Är det NÅGON som kan förändra världen så är det VI.

Men vi måste börja agera själva. Inte vänta på att GUD eller utomjordingar eller någon annan ska göra jobbet åt oss. Nelson Mandela skrev en gång:

"Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus och inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss: Skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande? Egentligen-hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av gud. Världen är inte hjälpt av din småbarnslek. Det ligger inget stort i att krympa så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes att förverkliga guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss. Den finns i alla. Text av Nelson Mandela"

Vi har alla möjlighet att skapa. Vi skapar våra omständigheter varje dag. Visst vi kan inte göra som vi vill och ibland kan vi inte göra det vi tänkt oss men i längden är det bara DU som bestämmer var skutan ska gå. inte någon annan. och det är VI som bestämmer åt vilket håll världen går.

Nä nu ska jag lägga mig och läsa.

Humor

2008-12-21T15:59:00.000-08:00

Och jo just det, kolla in den här!

http://www.youtube.com/watch?v=Q22eW4R4e0M

http://www.youtube.com/watch?v=bv3brUarhHs

God jul.....

2008-12-21T15:26:00.000-08:00

Jo god jul på er alla.... fast jag vet inte om jag bryr mig så mycket längre om julen. Jag har köpt en julklapp och det är till min riktiga mamma. Det är hon värd. Men själva julen.....hela den här hysterin som är runt. Jag vet inte om jag lockas med. Jag har inte en enda julsak hemma, det är inget jag är stolt över, jag kanske borde satt upp en ljusstake eller något iallafall. Men jag kan inte piska upp något intresse för det. Jag är lite avundsjuk på dom som faktiskt är genuint intresserad av julen. Vore så lätt att bara tycka som alla andra.
Men jag brukar inte göra det av nån konstig anledning. Som vbarn såg jag framemot den, för då kunde jag få alla sakerna jag aldrig skulle kunna köpa annars. Men nu har jag pengar att köpa egna saker för. Jag känner dock rätt många som ifrågasätter julen som företeelse. Och tycker det blir lite hysteriskt. "Man gör det ju mest för barnen".

Det bästa med julen tycker jag är julskinkan. Jg har köpt en hemma men inte färdiggriljerad, nu får jag köpa termometer och folie och sånt, ska tydligen vara rätt svårt. Annars vet jag inte så mycket bra. Så här i vuxen ålder spelar julklappar ingen roll längre, inte för mig. Det blir ju ändå bara som någon sorts byteshandel, jag köper till dig och du köper till mig. Men visst blir jag glad om jag skulle få en av nån, inte det. Det känns så förutsägbart bara. man förväntas ge, och man förväntas bli glad, och tack för julklappen, och ja jag var å nöjd med den. Precis vad jag ville ha.
Och stackars föräldrar köper i övermått, ingen ska vara utan, och man vill ju inte ge sina barn mindre än vad andra får. Hemska tanke. Finns vissa som tar t.o.m lån för att få det gå ihop.
Ångesten kommer krypande.

Det ska köpas den finaste granen, man ska pynta mer än grannen. Det ska visas upp en fasad.

Men det finns ju såklart folk som tycker det ska vara så här. Det ska vara jul med rubb och stubb. Julbak, riktig julgran med barr och diverse traditioner. Jag önskar att jag vore en av dom.

Men många som gör det här, tycker dom det är så roligt egentligen? Gör dom det för att DOM vill göra det eller gör dom det för att de "känner trycket" eller bara vill "göra som alla andra" eller bara gör som alla andra utan att ens reflektera över det. Det ska vara så helt enkelt.

Poängen jag vill komma till är att man ofta gör många saker utan att veta varför vi gör det egentligen, för att man inte har ifrågasatt det någon gång.

Sen ett personligt skäl är att jag inte vill schemalägga snällhet. Måste jag ha en särskild dag där jag måste vara snäll? Kan det inte komma som en överraskning istället. När nån minst anar det.

Och måste snällheten vara i form av en gåva?
Kanske en fin gest, eller något annat.

På tisdag åker jag till min riktiga mamma i vänersborg, ska fira jul där och min bror åker med mig, ska träffa släktingar jag inte träffat på många år. Det ser jag fram emot!

O god jul på er som verkligen ser framemot den, och förhoppningsvis god jul på er andra också!
För man får ju göra det bästa av det, man kan ju inte sitta här o gnälla!

Introduktion till min blogg.

2008-12-20T05:50:00.000-08:00

Nu börjas det alltså. Jerry heter jag och jag är 25 år.
Min största passion i livet är musik, jag har spelat gitarr i 8 år och jag har även sjungit i ett och ett halvt år, jag är dock i grunden gitarrist, sången är mest en nödlösning.
Jag praktiserar nu på musikskolan i Uddevalla där jag går bredvid en gitarrlärare, och assisterar honom. Detta är ett led i att jag kommer att söka till musikhögskolan i göteborg, där jag om jag kommer in kommer att läsa till gitarrlärare. Under praktiseringens gång har jag upptäckt att en gitarrlärare är mer än bara "vara gitarrlärare". Du får vara ellevens vän, och ibland också psykolog, det här låter konstigt men gitarrläraren lars berättade det och jag kan bara bekräfta det.

"barn som är anonyma i skolan, kommer hem och är lika anonyma där behöver nån som ser dom"
"Det kan vara det enda nöjet vissa har i veckan, att komma hit och spela lite gitarr".

Så det är ett mycket givande yrke jag vill studera till. Jag blir dessutom bättre på att spela gitarr, vilket är en stor fördel förstås. Och apropå musik, så kan jag berätta att jag spelar i 3 olika projekt för tillfället. Ett singer/songwriter projekt där jag spelar gitarr och sjunger själv, sjungandet kommer jag dock att överlåta åt min vän shoel syed, en mycket duktig sångare som lägger ner hela sin själ i sången. Vi kommer att spela in ett antal covers och egna låtar på youtube i slutet av januari, filmat med bra kamera, mickar och riktig scen, kommer bli skitbra!
Jag håller nu också på att spela in en skiva med projektet, ska bli klar inom någon månad.

Jag spelar även i ett band som heter crimson signs som spelar trash metal. Min musiksmak har dock ändras och sen så är jag inte säker på att det bandet kommer att komma någonstans. Så jag får se om jag spelar där i fortsättningen. För jag vill leva på musik. Jag spelar också i ett till band, ett namnlöst band,. som spelar rock i mer u2 stil. Fast inte som u2 dock. Vi har nyss börjat så vi får se hur det blir i framtiden. Sångaren, niklas andreasson är väldigt duktig, liksom de andra medlemmarna, lars hansson på gitarr robin cronström på trummor och johan wallin på bas.

Mitt mål är att leva på musiken. Jag vet att jag har talangen och framförallt viljan att göra det.
Det som avgör är dels hur målmedvetet jag jobbar för det och dels att jag har framförhållning, kan tänka ett steg längre.

Jag ska också veta vilka faktorer som krävs förutom talang, det är mycket som spelar in.
Jag tror stenhårt på det jag gör. jag vet också mitt eget värde och skäms inte för att säga att jag tycker jag är väldigt duktig.

Jag spelar också "tyvärr" luffarschack ibland, när andan faller på. Jag kom på 8:e plats i sm i år, sm hölls i hallsberg, och jag vill vinna nästa år, sen ska jag lägga av :D.
Intalar jag mig själv iallafall.
Jag gör dock det jag tycker är roligt och spelar lite då och då, trots att jag bara kan dela det intresset med folk på blip.se.

Men kan folk spela wow kan jag spela luffarschack.

Detta är dock bara en liten del av mitt liv.

jag spelar innebandy för skojs skull, spelar på fredagar och ttycker det är kul, spelade tidigare i lag men insåg senare att jag inte vill binda mig på det sättet, 2 träningar plus match, och vara föreningsdomare ibland, jag spelar hellre för att det är skoj. På planen 'är jag dock ingen snäll spelare, ibland kan jag vara riktigt ful, men det är sån jag är. Jag ger oftast allt.

Spelade också fotboll men slutade med det för att jag varken hade talang eller vilja för det, och jag spelar nu nån gång på skoj, kanske är med på någon inomhusträning ibland.

En sak som får mig att skriva just den här bloggen är dock mitt stora samhällsintresse.

Jag har sedan många år tillbaka funderat vad som är fel på den här världen och vad man kan göra åt det.

Under åren som har gått har jag fått mer och mer förståelse och mer och mer insikter om hur det fungerar egentligen, och vad som döljer sig bakom vad som verkar vara.
Jag fortsätter och lär mig hela tiden, varje dag för att det är mitt intresse att göra det.
Sen så kan jag inte vara likgiltig inför vissa saker som sker, både här och på andra ställen, särskilt som det till slut drabbar mig personligen, precis som det drabbar andra. Jag har en vilja att göra något. Opinionsbilda, och så vidare. Iallafall skriva, framföra mina åsikter. Eller insikter. Hoppas på det senare. Jag vill ha insikter snarare än åsikter, och jag strävar aktivt för det.

Jag vill öppna ögonen på andra, precis som andra öppnar ögonen på mig varje dag.

Ibland måste man inse att ens invanda värderingar inte håller längre. Att man måste omvärdera. Och får jag en insikt eller en kunskap så är det naturligt att jag vil dela med mig av den. Det du ger får du tillbaka, finns ett ordspråk som heter, och jag tror på det.

Har du något att ge så ska du också ge det. Så får du tillbaka, förr eller senare, tro mig.

Den här bloggen är inte avsedd för att ge en detaljerad inblick i mitt liv, med betraktelser av typen, "idag köpte jag 2 stycken jeans på vero moda". Eller "vilken brakfest jag var på i fredags", och så vidare.

Bloggens namn är öppna ögonen och det jag vill skriva om här är om de funderingar och reflektioner jag har, och skriva om mitt liv utifrån den vinkeln.

Jag hoppas ni finner bloggen intressant. Lämna gärna en kommentar när ni är inne!

Jerry