Villkorslös kärlek.

Lite funderingar som jag kände att jag behövde skriva ner.

Det här med villkorslös kärlek, det låter väl fint. Jag tycker det iallafall.
I ärlighetens namn känner jag bara det för min katt och ett fåtal andra människor. Men det är nåt som jag tycker är väldigt skönt att känna. Det innebär att man tycker om den människan precis som den är och rakt igenom också. Man ser att den människan också har brister men man bryr sig inte. Det stör en inte.
Min katt t. ex visar mig det, djur är oftast sådana, jag känner att min katt älskar mig förbehållslöst vad jag än gör. Hoppas att det finns människor som gör det också men det tror jag allt. Det finns människor i mitt liv som jag älskar förbehållslöst, ska mycket till att rucka på det.

Men jag önskar att jag kunde känna så för många människor, och kanske har det också med mig att göra. För om man avstår från att förvänta sig saker av andra människor hela tiden och avstår från att döma dom för vad dom är så tror jag chansen till det ökar.
Jag känner själv att jag kunde döma folk mindre. Och inte ställa en massa krav.

Om folk dömde mindre och accepterade folk som dom är och lät dom vara så som dom är så skulle det finnas större möjligheter till villkorslös kärlek.

Det innebär också att ge utan att förvänta dig något tillbaka, för det du ger får du till slut tillbaka, jag lovar!