Mainstream media

Kolla den här videon. Det är en satir om "mainstream media"
Han har förbannat rätt. Min egen åsikt är att "mainstream media" är alldeles för likriktade. De verkligt obekväma sakerna tas aldrig upp och den ökade maktkoncentrationen inom media gör att enskilda journalister får svårt att skriva sådant som t.ex skulle missgynna medias ägare.
Media i allmänhet förenklar också komplexa frågor, de frossar i detaljer men glömmer bort helheten.

T.ex skriver de massor om hur ett brott har gått till och alla detaljer men inte lika mycket om orsaken till varför det hände.
Media reagerar på händelser men frågar sig inte tillräckligt mycket varför de hände, vilket borde vara minst lika viktigt.

Revolution-förändra världen.

Idag var jag på ett partimöte för rättvise partiet socialisterna. Eller möte och möte, vi var väl 3 st kanske, några var frånvaraande, men bättre än inget. jag vet som sagt inte om det är rätt form för mitt engagemang, kanske bör hitta en annan form.
Jag vill också påverka. Man ser saker varje dag och undrar, varför måste det egentligen vara sådär?
Och det är nog många som vill förändra och påverka.



De kanske blir medlemmar i någon politisk organisation, kanske står de "på barrikaderna" och demonstrerar. Vissa kanske planerar revolution, de själva vill ha makten.
Historien är full med revolutioner, och det förknippas ibland lite taskigt med kommunismen just.
Jag ska dock inte säga nåt om kommunismen,men jag tror inte på "färdiga paket" med lösningar, verkligheten är alltför komplex för en enhetlig lösning. Precis som kapitalismen inte ger den "frihet och välstånd" som dess mest fanatiska förespråkar. Religion är heller inte lösningen på allt. Därför att alla är inte likadana.
Men man vill förändra världen, göra revolution, vill göra stora saker, men man glömmer det lilla. Det som händer varje dag, varje ögonblick. För allt du gör får effekter.
Varenda handling är viktig, den kan öppna nya vägar, eller också stänga vägar.
Det finns någon "kosmisk lag" som säger att det du ger får du tillbaka", jag vet inte om ni läsare tror på "kosmiska lagar" men jag tror stenhårt på det här.
Du gör ett aktivt val när du handlar. Du kan välja varor som producerats med bra villkor för arbetare och miljövänligt, och därmed styra utbudet som konsument. Du kan välja och inte titta på alla program som du tycker "fördummar dig". Du kan faktiskt välja att inte köpa lotter, eller vad du nu 'är emot. Du kan välja och prata med din medpassagerare på bussen om du tycker att all är så tysta och du tycker det är konstigt.
Du kan välja att vara kärleksfull om du tycker att världen blivit hård och kall.
Om livet är ett skådespel så väljer du faktiskt din egen roll i långa loppet.


Så om man vill "förändra världen" VAR då också förändringen. Dvs att du faktiskt ska symbolisera den förändring du vill åstadkomma, med dina handlingar, annars är det meningslöst. Då blir det ju bara tomma ord.
Finns ett ordspråk som heter "barn gör som du gör, inte som du säger".
Ett annat förhållningssätt som jag snappat upp på en raggningssajt faktiskt, för nåt år sen, men som passar in bra är, att om din subjektiva verklighet, alltså den verklighet du tror på, är tillräckligt stark, så påverkar du ofta din omgivning, och der finns större chans att de kanske tror på det du säger, och i just raggning så innebär det att du kanske får hem den där tjejen från krogen för att du tycker det är helt normalt och i sin ordning och som om det vore det mest naturliga i världen.
Om man ska översätta det på "riktiga världen" så innebär det att om du vill förmedla något, tillexempel ett budskap om kärlek, så måste du mena det med hela dig, du måste vara kärlek, eller om du vill förmedla något annat.
Om du vill åstadkomma verklig förändring.

Världen är inget förutfattat manus. Ibland när man följer nyheterna får man intrycket att vissa agerar efter ett manus, men världen istort är inget manus. Du är med och skriver det varje dag.
Kanske kan just ditt bidrag till texten bli viktigt. Du väljer själv.


Visst, "stå på barrikader", och engagera dig i det stora, skriv blogg, eller bli journalist, eller politiker, eller försök påverka ute i den stora världen på något sätt. För det behövs! Jag skulle själv vilja göra det. men glöm inte "det lilla". Vi är alla energi och vi påverkar varann med vår energi varje dag. När man inser att allt man gör påverkar andra kanske man tänker efter. Och försöker att välja med mer tanke bakom, och tänka ett steg längre.
Då kanske man också inser hur stora möjligheter man har hela tiden.

Världen är inget förutfattat manus. Ibland när man följer nyheterna får man intrycket att vissa agerar efter ett manus, men världen istort är inget manus. Du är med och skriver det varje dag.
Kanske kan just ditt bidrag till texten bli viktigt. Du väljer själv.

Pengar

Har nyss sålt min POD xt på blocket, fick 2100 så nu hoppas jag köpa mig en förstärkare så jag kan spela ute i sommar. En förstärkare för akustisk gitarr och mikrofon.
Är det något jag behöver är det just pengar. Jag behöver pengar till körkort, så jag kan köra runt mina saker själv när jag ska ut och spela, jag behöver pengar till musikutrustning, jag vill kunna äta gott, leva drägligt. Jag vill också bli av med glasögonen, och göra laseroperation så ögonen blir bra, mendet kostar massor av pengar. Jag får ändå dräglig peng men man känner sig ändå rätt begränsad.
Pengar är en stor begränsning för vad man kan göra.
Jag känner många människor som vill göra saker men inte kan för att det inte finns pengar.
En kompis ville lära sig spela muskinstrument när han var liten men kunde inte för hans familj hade inte råd att sätta honom på en musikskola.
Pengar sätter gränserna för ambitioner många gånger också.

Skolor läggs ner för det finns inte råd att driva dom.
Institutioner läggs ner för att man inte har råd och ha dom.
33% av världens befolkning har inte tillgång till medicin. 35% lever på mindre än en dollar om dagen. 25% barn lever i fattigdom och kan inte gå i skola.
Det här fick jag reda på när jag skickade in till 118100 och fråga vad man kan göra åt fattigdom. Deras svar var: starta en hjälporganisation och samla in pengar.
Men var tar alla pengarna vägen?
Inte i din och min ficka iallafall.
Den försvinner till dom som lärt sig roffa åt sig. De som kan reglerna och spelar spelet.
Jag ska förklara vad jag menar med det.

Vi lever i ett system som kallas kapitalism. Det har skrivits böcker om vad kapitalism är, och jag ska inte skriva ännu en, men däremot så är kärnan i kapitalism konkurrens, utslagning, tävlan, systemet är byggt för att det ska finnas vinnare och förlorare. Och för att bli en vinnare så måste du vara hård ofta. Speciellt om du ska ta dig ända upp till toppen av pyramiden. Bli bland de allra rikaste. Du måste ofta "kliva över lik" och krossa dina konkurrenter. Du måste trampa på någon på vägen. För ska det finnas vinnare ska det också finnas förlorare. Du blir uppfostrad till denna tävlan. Men det finns ju folk som blivit rika utan att behöva trampa på folk. men systemet är uppbyggt sånt. När du väl är där uppe bland de rikaste och mäktigaste har du oftast formats på vägen, till att bli en hänsynslös kapitalist. Du har som regel också stort inflytande. Du har också lärt dig att nätverka, vilket är en förutsättning för att ta dig upp ditt. De rikaste är ofta de mest hänsynslösa, eftersom det är vad som krävs. De styr i stor utsträckning politiken också, eftersom de med sina förmögenheter och sin kompetens gör politiker beroende av dom. En amerikansk president kan inte bli vald utan bidrag från företag. Som också får inflytande i politiken.


Det kallas den "fria marknaden". Det "fria" med marknaden är att det inte finns så mycket regleringar, staten lägger sig inte i så mycket längre. Tullarna slopas, och regleringar försvinner. Problemet är dock att alla tävlar inte på samma villkor. Den tredje världen tävlar inte på samma villkor. Kolonialismen har satt strukturerna. Det går ofta till såhär. Tredje världen gör råvarorna, eller skördar dom, och sen skickas det vidare till i-länderna, den rika delen av världen. Där förädlas de och skickas sedan tillbaka. Och säljs till ett mycket högre pris än vad de kostade från början. Ett exempel. Victoriasjön i afrika, människor jobbar för slavlön, fångar fisk i victoriasjön, som ska bli fiskmjöl, eller malas ner till djurfoder. Får de som jobbar där del av detta? Jag har sett dokumentär om detta, och nä, de tar de rester som anses "oätliga" av företaget som står för hanteringen och äter. De andra delarna av fisken får de inte del av.
Vilket energislöseri!
Tredje världen har enorma naturtillgångar.De stora företagen har lagt beslag på naturtillgångarna i stor utsträckning.
Vi spelar inte alla med samma kort.

Vi lever i en värld där allt handlar om pengar och de som verkligen har pengar skiter i mig och dig. De är inte ute efter att skapa en bra värld. De ser till sina egna intressen. Jag talar generellt nu.

Vi lever i en värld där pengar sätter gränserna.
Och där profiten oftast går först. Där kapitalet blir viktigare än människan.

Där resurser slösas i enorma mängder av dessa skäl.
'
Ny renare teknik som stoppas p.g.a oljeindustrin, bilindustrin eller andra som skulle förlora på att den släpptes fram.

Patent som omöjliggör att alla kan ta del av nya upptäckter. Det går o ta patent på mycket. Som träd t.ex. Man kan ta patent på en viss substans man kan utvinna ur ett träd o sen se till att ingen annan får utvinna det.

Produkter som tillverkas för att skapa ett behov, för att tjäna pengar på, istället för att skapa produkter utifrån de behov som finns.

Produkter som tillverkas för att gå sönder, så nya produkter köps, istället för att tillverka hållbarare produkter.

Där kriminalitet och fattigdom hör ihop.

Jag skrev en bok år 2004 om att avskaffa pengar. Jag inser idag att det blir svårt inom den närmaste tiden, därför att tänket är så etablerat. Normerna är svåra att ändra. Och för att avskaffa pengar så måste man ändra tänket också. fördet första jag får höra när jag har sagt det till någon är. Jamen ska vi ersätta det med byteshandel eller? Så djupt inrotade är normerna , ramverket att det inte ens går att tänka utanför.

En kille som heter roland mollbrandt har skrivit om ämnet här



Vi måste skapa en värld för varandra, inte för kapitalet.

En värld där inte brist på pengar ska begränsa ambitioner och livskvalitet.

Behöver man avskaffa pengar för att göra det? jag hoppas inte.
Men kanske måste vi.

Här och nu.

På torsdag ska jag börja igen, efter jullovet, och praktisera på musikskolan, som assistent till gitarrläraren, det ser jag framemot. Jag tycker om de jag gör, och vill heller inte vara någon annanstans.
Där jag praktiserade innan (ja lycka till att försöka få ett jobb i dagens läge) så stod jag i ett kök på facklans lunchrestaurang i bäckefors, imna uppgifter var rätt enkla, personalen trevlig och allt det där, men jag gick hela tiden på autopilot. Det gick ju eftersom det jag sysslade med där var rätt enkelt men jag var hela tiden någon annanstans i tankarna. Jag var liksom inte närvarande. Jag behöver knappast säga att jag hade inte roligt där. Jag var liksom inte här och nu.

Det är något med här och nu, som jag tror är väldigt bra.

Här och nu, det menas att du lever i nuet. Du går inte och ältar det förflutna och framtiden mer än du faktiskt behöver. Jag menar man måste ju planera för framtiden, dina räkningar ska betalas, du måste ha en viss fram,förhållning. Du bör minnas dina erfarenheter i det förflutna, så att du kan lära från dom och så vidare.

Folk gör mycket för att leva här och nu. Få släppa tankarna. Oron och bekymren. Folk klättrar i berg, folk hoppar fallskärm, eller liknade aktiviteter. är du inte här och nu, så kan du ju råka riktigt illa ut.
När jag spelar musik, och många andra musiker antar jag,så uppgår jag i stunden. Det är det bästa jag vet att göra, och jag tänker inte på något annat. Och gör jag det blir inte musicerandet bra.

Det finns folk som begår kriminella handlingar för att uppleva kicken, det finns folk som tar droger, för att "komma bort" från allt.

Folk super sig fulla, för att få känna känslan, supandet är väl närmaste nationalhobby i sverige, och i många andra länder.
Jag har frågat kompisar och fått som svar att "för att slippa tänka så mycket och bara vara".
För att få uppgå i nuet, och slippa all oro, alla malande tankar över allt. Vissa tar till flaskan för att de helt enkelt inte står ut med den verklighet de lever i, och vill bara fly.
Och det blir en enklare utväg än att förändra den verklighet de lever i.

Att meditera betyder att släppa tankarna, att uppgå i nuet, att bara vara. Och att fokusera på nuet. På det som händer, lyssna, känn, uppgå i nuet.

Från paranormal.se, så hittade jag en fras, som beskrev lite om meditation.

"Snart kan du även börja meditera när du är på jobbet, i skolan(kanske inte rekomenderas), när du äter eller är ute på promenad. Det är enkelt. Fokusera helt enkel på vad du gör. Om vi säger att du sitter och äter. Sluta att tänka. Fokusera bara på vad dina händer gör, hur din mun tuggar maten. Lutar dudigframåt mot tallriken? När du går. Uppmärksamma bara hur dina armar och ben rör sig. Tänk inte. Bara känn."

Det har gjorts en vetenskaplig studie på munkar som mediterade, och de kom fram till att meditation gör en person lugnare, och mer tillfreds, stabilare oavsett yttre omständigheter.

Ett tillstånd man kan hamna i när man är tillräckligt mycket här och nu, kallas flow.
Wikipedia skriver:
"Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål."

Eckhart tolle har skrivit en bok som heter lev livet fullt ut, där han tar upp att leva i nuet.
Han menar att man grubblar alldeles för mycket på problem i det förflutna, och i framtiden, och det kostar en massa energi. Man ska istället tänka, vad kan man göra åt problemet NU, vad kan man vidta för åtgärder i nuet, och att man då kommer fram till att problemen är mycket mindre än vad som verkas, och att de blir större när man tänker på det hela tiden. När problemet lever sitt eget liv.
Han har skrivit mycket bra annars också, läs den boken, Eckhart tolle, lev livet fullt ut.

För mycket grubblande om framtiden kan också leda till att man begränsar sig själv, tänk OM, om det händer, vågar jag göra det, vad händer då, och visst det är väl förnuftigt att tänka över konsekvenserna av sitt handlande, men att spekulera kring en massa scenarior som man inte har en aning kommer inträffa, är inte det slöseri med energi?


För verkligheten är ju et enda stort nu, du lever ju nu, hela tiden. Fram till att du dör kommer du leva här och nu. Du kan ju inte leva i framtiden samtidigt som du lever i nuet?
Folk blir nog lyckligare om de kan leva i nuet, det finns väl ingen gallupundersökning på det, men sunt förnuft säger mig det. Att man blir lyckligare av att vara närvarande.

Och hur blir man närvarande? Genom att göra saker man är tillfreds med. Genom att leva det liv man vill leva. Med dom man vill leva det med. Där man vill leva det.
Då borde iallafall möjligheterna att leva i verkligheten, i nuet öka. Ältandet och grubblandet borde minska. En väldigt klok person, som jag respekterar oerhört, sa att ju mindre tankar du har i sinnet, desto bättre mår man.
Jag har själv väldigt mycket tankar i huvudet naturligt, som en biprodukt av att jag har aspergers syndrom, fast jag försöker att minska på ältandet, det som inte leder någonstans, och om jag kan leva här och nu så borde det fungera.
Jag försöker få mina tankar att leda till något iallafall. Och så försöker jag fylla mitt liv med saker jag tycker om, så att jag kan få leva här och nu.

Och om man blir lyckligare av att leva här och nu, och om man har större chans att leva här och nu om man gör det man vill göra, och gör det där man vill göra det och med dom man vill göra det med, varför gör man inte det?

Varför sitter folk fast i förhållanden som de borde lämnat för längesen? Ofta för rädsla om vad som kommer att hända, om de törs göra det. Men de vet ju ofta inte.
Varför sitter folk fast i jobb som de inte trivs med? I dagens läge är det förståeligt, för att förlorar du ditt jobb så får du svårt att få nytt.
Men utöver det, varför?
Varför sitter man fast i omständigheter som man inte trivs med, om inte för en rädsla om vad som kommer hända om de tar sig ur.
En del ställer sig inte ens frågan, vem är jag. Vad vill jag, vad är MIN väg.
De driver omkring planlöst, och lyckas inte hitta en väg, därför att de inte ställer frågan.
Hörde en tjej som berättade att hon jobbade på en fabrik i tio år, och tyckte det var jättetråkigt, och att hon nu, vid 39 års ålder, utbildade sig, till det hon ville bli.

Så vad väntar vi på?
Det är NU det händer. Det är NU vi kan förändra våra omständigheter.
Inte i det förflutna, inte i framtiden, för framtiden skapas i nuet.

Jaha, så var det nytt år igen.
Har inte gjort något nyårslöfte, vet inte varför, jag brukar inte göra det.
Det var kul på nyår iallafall, var hos en kille som heter Robert Hedlund, och hans granne, Patrik, de hade en stor fest tillsammans och massor av folk. Det var roligt.
Fast tjejerna på dom där festerna är ju knappt över 18 nån av dom, hade ju vart roligt om NÅN av dom vore det. Spelar väl ingen roll egentligen, jag bryr mig inte så mycket om ålder längre. Och förresten så raggar jag inte längre på det sättet. Det kommer när det kommer. Jag lär väl inte hitta "the one" på en fest heller. Fast man vet aldrig.
Var ju kul i slutet, då kom ännu yngre folk in, inte bara 16, utan ännu yngre till och med...vissa såg ut som om de undrade vad de gjorde här och hur de hamnat där :D. Fast det är kul. Jag är 25 och "går fortfarande på fester", jag ska väl aldrig växa upp. Men det kan ju faktiskt vara rätt roligt ibland också. Man vill ju åt gemenskapskänslan, träffa kompisar, kanske prata med lite nytt folk också. Mitt festande kretsar dock inte kring alkohol. Jag kan inte säga att jag är nykterist heller, men det tilltalar mig liksom inte.
Bjuder någon och det går att dricka så visst.
Jag tycker dock generellt att alkohol försämrar smaken, istället för redbull och vodka som jag blir bjuden på, så hade jag gärna kunnat dricka redbull enbart. No problem.
Funderar på att ta med ett paket mjölk, skulle vara roligt att se vad alla sa.
Jag försöker dock att dricka så lite som möjligt och ändå smälta in. Vilket är svårt ibland men det brukar funka. Det kan provocera folk t.o.m att man inte dricker. men det är deras problem, inte mitt. Jag ser mest fördelar med att hålla mig hyfsat nykter och mest nackdelar med att bli full faktiskt. Men visst det har hänt att jag också blivit det, man har tänkt att skitsamma, men jag kan inte säga att jag har haft sådär värst mycket roligare. Man blir ju bevisligen dummare av alkohol, iallafall när det passerat gränsen "ett par öl". Nä jag ser faktiskt fester som lite av ett skådespel för den mänskliga naturen. Man ser folk förändras och börjar släppa på spärrarna, på gott och ont. Den som inte säger ett ljud i vanliga fall kanske plötsligt börjar prata. En annan blir helt tyst. En annan blir som ett barn. En kompis till mig är faktiskt sitt vanliga jag hela tiden, han är både rolig och pratig i vanliga fall, och han bir pratigare när han är full. Däremot kommer inte hans dåliga sidor fram på det sättet. jag har aldrig sett han bete sig illa. Eller vara otrevlig mot någon som inte förtjänade det. Så det finns folk som faktiskt kan hålla en hyfsad nivå hur mycket de än får i sig. Men många som har aviga sidor av sig själva som de kan kontrollera i vanliga fall kan nu plötsligt inte göra det.
Spärrarna släpper.
80% av alla våldsbrott begås under inblanding av alkohol.

80%.

Slumpen? Nä. Som en vän till mig konstaterar, "jag kan se på vissa att han bör nog inte dricka".
Ofta är det samma personer som ställer till det för sig, ång på gång. Vissa lär sig aldrig.
När spärrarna släpper kommer allt det uppdämda ut. Det som hålls inne i vanliga fall. Vare sig det är en käftsmäll eller en bekännelse, eller ångest, eller bitterhet, eller längtan. Eller nåt annat som inte kan komma ut i vanliga fall. Käftsmäll råkar jag dock aldrig utför. Jag har väl haft tur antar jag, men jag har också en förmåga att redan timmar innan det hände se exakt vem som kommer börja bråka och ibland också varför. Det kan vara intuition. men jag har också lärt mig tyda signalerna också.

Jag tycker en fest är intressant för därför att det är ett skådespel, jag ser alla dramer från första parkett.Jag är nästan alltid tillräckligt nykter för att kunna dra slutsatser av saker som händer och ofta också lära mig något av det. Jag lär mig att se mönster. Hade jag "passerat gränsen" som tyvärr alltför många gör så hade jag fortfarande haft en roll. Fast jag hade inte haft samma möjlighet att bestämma min egen roll. Jag hade inte haft sinnesnärvaro nog att överblicka handlingen. Se vart det går. Och vad som händer. Och varför.

Folk öppnar sig när dom är fulla. Börjar prata. Och jag gillar att lyssna. Jag gillar att få ta del av historier, av öden. Om olycklig kärlek, om hur alla kvinnor är falska, eller andra saker som tränger sig på. Fasaderna rämnar. Uppdämda känslor som ska ut.

Men kontrollen saknas. Jag har märkt det själv de gångerna jag blivit full.
Jag har iofs inte gjort så mycket som jag verkligen ångrat men det har funnits något tillfälle.

Men jag vill ändå säga att jag ofta tycker en fest är en rolig tilldragelse.
När inte musiken dränker allt, eller man åtminstone kan gå undan ibland, och när folk har roligt, och när det händer galna saker, och när det är bra stämning, gemenskap. Jag brukar ofta ta med mig min egen gitarr och spela lite, jag har ju lite ego, och så gillar jag att showa, det brukar vara uppskattat. Särskilt när det blir allsång. Man skapar något gemensamt. Kan ju vara festdödare också. Fast om man "får med alla" så brukar det bli riktigt bra.

Jag har också funderat mycket kring vad som gör en bra fest.
Det centrala för mig är om det finns gemenskap i festen, sköna människor där, bra musik, men musiken ändå på en nivå där man kan prata med varandra.
Bra energier, bra stämning. Hemmafester brukar bli bäst, fester i "festlokaler" tenderar att bli rätt stela.

Jag går inte ut på krogen längre, jag tyckermusiken är för hög och människor ofta är för fulla, oftast ingen möjlighet att lära känna folk på riktigt då det är för stimmigt, för mycket folk, och folk lägger på sig för mycket attityd ofta tycker jag.

Lite bilder på mig, och mitt "festande"


Stureplanslooken, min systerson tog studenten.Här hemma hos mina föräldrar. Inte "fest" men ser jag inte ut som en äkta brat så säg ;)









Fest i sommarstugan hos en gammal klasskompis från folkhögskolan. Midsommar, riktig midsommarmat, träffa gamla klasskompisar, grill, god mat, lekar, som hela havet stormar och limbo. Och ovanpå det perfekt musik, lugn, lite avskalad, behaglig musik, perfekt stämning. Vi åkte och överraskade en gammal lärare mitt i natten också. Enligt min synvinkel hade festen det mesta. En av festerna man kommer ihåg.
Jag på bilden till vänster om texten.








Fest hemma hos mig. Sammanlagt 30 personer tror jag var på festen.

Kul tills väktaren kom. :D

Men ibland måste man få ha lite kul.