Öppna ögonen

Jaha, så var det nytt år igen.
Har inte gjort något nyårslöfte, vet inte varför, jag brukar inte göra det.
Det var kul på nyår iallafall, var hos en kille som heter Robert Hedlund, och hans granne, Patrik, de hade en stor fest tillsammans och massor av folk. Det var roligt.
Fast tjejerna på dom där festerna är ju knappt över 18 nån av dom, hade ju vart roligt om NÅN av dom vore det. Spelar väl ingen roll egentligen, jag bryr mig inte så mycket om ålder längre. Och förresten så raggar jag inte längre på det sättet. Det kommer när det kommer. Jag lär väl inte hitta "the one" på en fest heller. Fast man vet aldrig.
Var ju kul i slutet, då kom ännu yngre folk in, inte bara 16, utan ännu yngre till och med...vissa såg ut som om de undrade vad de gjorde här och hur de hamnat där :D. Fast det är kul. Jag är 25 och "går fortfarande på fester", jag ska väl aldrig växa upp. Men det kan ju faktiskt vara rätt roligt ibland också. Man vill ju åt gemenskapskänslan, träffa kompisar, kanske prata med lite nytt folk också. Mitt festande kretsar dock inte kring alkohol. Jag kan inte säga att jag är nykterist heller, men det tilltalar mig liksom inte.
Bjuder någon och det går att dricka så visst.
Jag tycker dock generellt att alkohol försämrar smaken, istället för redbull och vodka som jag blir bjuden på, så hade jag gärna kunnat dricka redbull enbart. No problem.
Funderar på att ta med ett paket mjölk, skulle vara roligt att se vad alla sa.
Jag försöker dock att dricka så lite som möjligt och ändå smälta in. Vilket är svårt ibland men det brukar funka. Det kan provocera folk t.o.m att man inte dricker. men det är deras problem, inte mitt. Jag ser mest fördelar med att hålla mig hyfsat nykter och mest nackdelar med att bli full faktiskt. Men visst det har hänt att jag också blivit det, man har tänkt att skitsamma, men jag kan inte säga att jag har haft sådär värst mycket roligare. Man blir ju bevisligen dummare av alkohol, iallafall när det passerat gränsen "ett par öl". Nä jag ser faktiskt fester som lite av ett skådespel för den mänskliga naturen. Man ser folk förändras och börjar släppa på spärrarna, på gott och ont. Den som inte säger ett ljud i vanliga fall kanske plötsligt börjar prata. En annan blir helt tyst. En annan blir som ett barn. En kompis till mig är faktiskt sitt vanliga jag hela tiden, han är både rolig och pratig i vanliga fall, och han bir pratigare när han är full. Däremot kommer inte hans dåliga sidor fram på det sättet. jag har aldrig sett han bete sig illa. Eller vara otrevlig mot någon som inte förtjänade det. Så det finns folk som faktiskt kan hålla en hyfsad nivå hur mycket de än får i sig. Men många som har aviga sidor av sig själva som de kan kontrollera i vanliga fall kan nu plötsligt inte göra det.
Spärrarna släpper.
80% av alla våldsbrott begås under inblanding av alkohol.

80%.

Slumpen? Nä. Som en vän till mig konstaterar, "jag kan se på vissa att han bör nog inte dricka".
Ofta är det samma personer som ställer till det för sig, ång på gång. Vissa lär sig aldrig.
När spärrarna släpper kommer allt det uppdämda ut. Det som hålls inne i vanliga fall. Vare sig det är en käftsmäll eller en bekännelse, eller ångest, eller bitterhet, eller längtan. Eller nåt annat som inte kan komma ut i vanliga fall. Käftsmäll råkar jag dock aldrig utför. Jag har väl haft tur antar jag, men jag har också en förmåga att redan timmar innan det hände se exakt vem som kommer börja bråka och ibland också varför. Det kan vara intuition. men jag har också lärt mig tyda signalerna också.

Jag tycker en fest är intressant för därför att det är ett skådespel, jag ser alla dramer från första parkett.Jag är nästan alltid tillräckligt nykter för att kunna dra slutsatser av saker som händer och ofta också lära mig något av det. Jag lär mig att se mönster. Hade jag "passerat gränsen" som tyvärr alltför många gör så hade jag fortfarande haft en roll. Fast jag hade inte haft samma möjlighet att bestämma min egen roll. Jag hade inte haft sinnesnärvaro nog att överblicka handlingen. Se vart det går. Och vad som händer. Och varför.

Folk öppnar sig när dom är fulla. Börjar prata. Och jag gillar att lyssna. Jag gillar att få ta del av historier, av öden. Om olycklig kärlek, om hur alla kvinnor är falska, eller andra saker som tränger sig på. Fasaderna rämnar. Uppdämda känslor som ska ut.

Men kontrollen saknas. Jag har märkt det själv de gångerna jag blivit full.
Jag har iofs inte gjort så mycket som jag verkligen ångrat men det har funnits något tillfälle.

Men jag vill ändå säga att jag ofta tycker en fest är en rolig tilldragelse.
När inte musiken dränker allt, eller man åtminstone kan gå undan ibland, och när folk har roligt, och när det händer galna saker, och när det är bra stämning, gemenskap. Jag brukar ofta ta med mig min egen gitarr och spela lite, jag har ju lite ego, och så gillar jag att showa, det brukar vara uppskattat. Särskilt när det blir allsång. Man skapar något gemensamt. Kan ju vara festdödare också. Fast om man "får med alla" så brukar det bli riktigt bra.

Jag har också funderat mycket kring vad som gör en bra fest.
Det centrala för mig är om det finns gemenskap i festen, sköna människor där, bra musik, men musiken ändå på en nivå där man kan prata med varandra.
Bra energier, bra stämning. Hemmafester brukar bli bäst, fester i "festlokaler" tenderar att bli rätt stela.

Jag går inte ut på krogen längre, jag tyckermusiken är för hög och människor ofta är för fulla, oftast ingen möjlighet att lära känna folk på riktigt då det är för stimmigt, för mycket folk, och folk lägger på sig för mycket attityd ofta tycker jag.

Lite bilder på mig, och mitt "festande"

Stureplanslooken, min systerson tog studenten.Här hemma hos mina föräldrar. Inte "fest" men ser jag inte ut som en äkta brat så säg ;)

Fest i sommarstugan hos en gammal klasskompis från folkhögskolan. Midsommar, riktig midsommarmat, träffa gamla klasskompisar, grill, god mat, lekar, som hela havet stormar och limbo. Och ovanpå det perfekt musik, lugn, lite avskalad, behaglig musik, perfekt stämning. Vi åkte och överraskade en gammal lärare mitt i natten också. Enligt min synvinkel hade festen det mesta. En av festerna man kommer ihåg.
Jag på bilden till vänster om texten.