Här och nu.

På torsdag ska jag börja igen, efter jullovet, och praktisera på musikskolan, som assistent till gitarrläraren, det ser jag framemot. Jag tycker om de jag gör, och vill heller inte vara någon annanstans.
Där jag praktiserade innan (ja lycka till att försöka få ett jobb i dagens läge) så stod jag i ett kök på facklans lunchrestaurang i bäckefors, imna uppgifter var rätt enkla, personalen trevlig och allt det där, men jag gick hela tiden på autopilot. Det gick ju eftersom det jag sysslade med där var rätt enkelt men jag var hela tiden någon annanstans i tankarna. Jag var liksom inte närvarande. Jag behöver knappast säga att jag hade inte roligt där. Jag var liksom inte här och nu.

Det är något med här och nu, som jag tror är väldigt bra.

Här och nu, det menas att du lever i nuet. Du går inte och ältar det förflutna och framtiden mer än du faktiskt behöver. Jag menar man måste ju planera för framtiden, dina räkningar ska betalas, du måste ha en viss fram,förhållning. Du bör minnas dina erfarenheter i det förflutna, så att du kan lära från dom och så vidare.

Folk gör mycket för att leva här och nu. Få släppa tankarna. Oron och bekymren. Folk klättrar i berg, folk hoppar fallskärm, eller liknade aktiviteter. är du inte här och nu, så kan du ju råka riktigt illa ut.
När jag spelar musik, och många andra musiker antar jag,så uppgår jag i stunden. Det är det bästa jag vet att göra, och jag tänker inte på något annat. Och gör jag det blir inte musicerandet bra.

Det finns folk som begår kriminella handlingar för att uppleva kicken, det finns folk som tar droger, för att "komma bort" från allt.

Folk super sig fulla, för att få känna känslan, supandet är väl närmaste nationalhobby i sverige, och i många andra länder.
Jag har frågat kompisar och fått som svar att "för att slippa tänka så mycket och bara vara".
För att få uppgå i nuet, och slippa all oro, alla malande tankar över allt. Vissa tar till flaskan för att de helt enkelt inte står ut med den verklighet de lever i, och vill bara fly.
Och det blir en enklare utväg än att förändra den verklighet de lever i.

Att meditera betyder att släppa tankarna, att uppgå i nuet, att bara vara. Och att fokusera på nuet. På det som händer, lyssna, känn, uppgå i nuet.

Från paranormal.se, så hittade jag en fras, som beskrev lite om meditation.

"Snart kan du även börja meditera när du är på jobbet, i skolan(kanske inte rekomenderas), när du äter eller är ute på promenad. Det är enkelt. Fokusera helt enkel på vad du gör. Om vi säger att du sitter och äter. Sluta att tänka. Fokusera bara på vad dina händer gör, hur din mun tuggar maten. Lutar dudigframåt mot tallriken? När du går. Uppmärksamma bara hur dina armar och ben rör sig. Tänk inte. Bara känn."

Det har gjorts en vetenskaplig studie på munkar som mediterade, och de kom fram till att meditation gör en person lugnare, och mer tillfreds, stabilare oavsett yttre omständigheter.

Ett tillstånd man kan hamna i när man är tillräckligt mycket här och nu, kallas flow.
Wikipedia skriver:
"Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål."

Eckhart tolle har skrivit en bok som heter lev livet fullt ut, där han tar upp att leva i nuet.
Han menar att man grubblar alldeles för mycket på problem i det förflutna, och i framtiden, och det kostar en massa energi. Man ska istället tänka, vad kan man göra åt problemet NU, vad kan man vidta för åtgärder i nuet, och att man då kommer fram till att problemen är mycket mindre än vad som verkas, och att de blir större när man tänker på det hela tiden. När problemet lever sitt eget liv.
Han har skrivit mycket bra annars också, läs den boken, Eckhart tolle, lev livet fullt ut.

För mycket grubblande om framtiden kan också leda till att man begränsar sig själv, tänk OM, om det händer, vågar jag göra det, vad händer då, och visst det är väl förnuftigt att tänka över konsekvenserna av sitt handlande, men att spekulera kring en massa scenarior som man inte har en aning kommer inträffa, är inte det slöseri med energi?


För verkligheten är ju et enda stort nu, du lever ju nu, hela tiden. Fram till att du dör kommer du leva här och nu. Du kan ju inte leva i framtiden samtidigt som du lever i nuet?
Folk blir nog lyckligare om de kan leva i nuet, det finns väl ingen gallupundersökning på det, men sunt förnuft säger mig det. Att man blir lyckligare av att vara närvarande.

Och hur blir man närvarande? Genom att göra saker man är tillfreds med. Genom att leva det liv man vill leva. Med dom man vill leva det med. Där man vill leva det.
Då borde iallafall möjligheterna att leva i verkligheten, i nuet öka. Ältandet och grubblandet borde minska. En väldigt klok person, som jag respekterar oerhört, sa att ju mindre tankar du har i sinnet, desto bättre mår man.
Jag har själv väldigt mycket tankar i huvudet naturligt, som en biprodukt av att jag har aspergers syndrom, fast jag försöker att minska på ältandet, det som inte leder någonstans, och om jag kan leva här och nu så borde det fungera.
Jag försöker få mina tankar att leda till något iallafall. Och så försöker jag fylla mitt liv med saker jag tycker om, så att jag kan få leva här och nu.

Och om man blir lyckligare av att leva här och nu, och om man har större chans att leva här och nu om man gör det man vill göra, och gör det där man vill göra det och med dom man vill göra det med, varför gör man inte det?

Varför sitter folk fast i förhållanden som de borde lämnat för längesen? Ofta för rädsla om vad som kommer att hända, om de törs göra det. Men de vet ju ofta inte.
Varför sitter folk fast i jobb som de inte trivs med? I dagens läge är det förståeligt, för att förlorar du ditt jobb så får du svårt att få nytt.
Men utöver det, varför?
Varför sitter man fast i omständigheter som man inte trivs med, om inte för en rädsla om vad som kommer hända om de tar sig ur.
En del ställer sig inte ens frågan, vem är jag. Vad vill jag, vad är MIN väg.
De driver omkring planlöst, och lyckas inte hitta en väg, därför att de inte ställer frågan.
Hörde en tjej som berättade att hon jobbade på en fabrik i tio år, och tyckte det var jättetråkigt, och att hon nu, vid 39 års ålder, utbildade sig, till det hon ville bli.

Så vad väntar vi på?
Det är NU det händer. Det är NU vi kan förändra våra omständigheter.
Inte i det förflutna, inte i framtiden, för framtiden skapas i nuet.